- Project Runeberg -  C. J. L. Almqvist. Hans lif och verksamhet /
46

(1876) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Almqvist som religionsfilosof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På denna svåra punkt fins det likväl ett sätt att reda sig.
Det är att anse Gud hvarktn för allsmäktig eller god, utan
för något annat som man då kan välja. Man kan t. ex. säga,
att Gud är rättfärdig, hvarmed man förstår, att en viss typ
af rätthet (så väl moralisk, som teoretisk) finnes, och efter
hvilken Gud sjelf måste rätta sig. Han är här hvarken fullt
allsmäktig eller fullt god. Ty han föreställes ieke kunna
handla emot denna sin rättfärdighet, om han också af någon
orsak (t. ex. i följd af sin barmhertighet och mildhet) aldrig
så gerna ville det: han är också mången gång hämnande och
förfärlig, emedan han efter sin rättfärdighet måste det. Ehuru
således man ofta under namn af rättfärdighet ansett sig finna
en egenskap hos Gud, som innehölle både allmakt och
godhet förenade, så eger den tvärtom ingendera. Snarare, om man
uteslöt godheten, kunde rättfärdighet komma att vara
alldeles detsamma som allmakt, när man nämligen antog, att
Gud aldrig af något skäl, af någon mildhet, bevektes att
vilja annat än hvad rättheten fordrade, men i det fallet vore det
blott en omskrifning af allmakten, och tjenade till ingenting*

— Men äfven sjelfva denna rättfärdighet (fattad såsom en
Guds beskaffenhet af blandad bruten allmakt och godhet, till
följd af rätthetens norm) är dock ingen viss permanent och
afgjord egenskap hos Gud, emedan den åter i sin tur bryts
genom försoningens heliga akt. Ty efter straff skola följa på
brott, enligt rättfärdighetens princip, så måste med det samma
följa, att den skall lida straffet, som gjort brottet. Att en
lider för hvad en annan gjort, och den senares sak
derige-nom godtgöres, kan förenas med hvad som helst, men ej
med rättfärdighet. Detta försoningsverk kan förklaras för ett
heligt, outgrundligt, ett mystiskt x — men rättfardigheten har
här sitt slut, när detta ord får tagas efter ordentligt språkbruk
och efter sitt begrepp. Och får det icke så tagas, då har
det mist sin mening; ett skiffer är då lämpligare att nyttja,
emedan det förvirrar mindre. — Äfven förekomma många
ställen i den heliga Skrift, i Gamla testamentet, der Gud icke
handlar efter hvad vi anse för rättfärdighet eller ens
moralitet; och här återstår då ej annat, än att anmärka (på samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:58:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aaalmq/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free