Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till vara. Ty, min bror, för många unga flickor äro nu de
fosforiska gossar högst farliga eldbränder; mer än ett
hjer-tas trähus står i fara för att tändas. Detta måste i tid
förebyggas. Tror du ej, att detta skall göra nytta. Åtminstone
skola alla vältänkande hålla mig räkning för min ädla mening».
Författarens farbror, biskop Almqvist, drog försorg om
att man af bröt denna egendomliga kurs i sedeläran.
Tryckningen hade då hunnit till inemot 400 sidor, och den nya
upplagan är till sidtalet icke fullt så omfattande; alltså kan
det icke hafva varit synnerligen mycket, som gick alldeles
förloradt vid makuleringen. De få exemplar som räddades
lära utan tvifvel gått flitigt i lån bland literata personer på
i82o:talet.
»Ditt besynnerliga opus», skrifver Geijer till Almqvist
1824 — »har jag väl hört omtalas, men ännu ej sett.
Atter-bom och Gumaelius berömma partier af det; är det för öfrigt
ämnadt att framställa die verkehrte Welt, så må det gerna,
om det sker med maner, ställa allting på hufvudet».
Gumaelius (Tord Bondes författare) hade haft Amorina
till låns 1823, och han skref då till Almqvist:
»Min hjertans broder, med filosofie kandidaten Nikander
(poeten) får jag afsända din Amorina. Jag har läst den med
mycket nöje, men äfven styckevis med misshag. Hela
arbetets tendens förstår jag ej klart. Såsom jag fattar den,
är den ingalunda moralisk». De komiska partierna finner
han vara bäst, teckningen af kärleksförhållandet svagast Vid
denna anmärkning af Gumaelius har Almqvist i brefvets
marginal skrifvit några rader som antyda att äfven detta
kärleksförhållande skall fattas i ironisk mening *. Almqvist säger
nämligen, att Amorinas, eller som hon egentligen hette,
Hen-rikas, älskare är en parodiering af de upsaliensiska romanhjel-
* I förbigående kan det nämnas, att Almqvist vid äldre år skaffade
sig åter de bref han fordom skrifvit till sina vänner, och tillvaratog dem
tillsammans med svaren. Genom tillgång till dessa samlingar har det
blifvit oss möjligt, att något litet lyfta på slöjan öfver åtskilligt som
annars skulle stått likt gåtor i literaturhistorien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
