Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är skrifvet från Grafsund, den tiden då Almqvist var bonde,
till Öfverberg, som då var student i Upsala. Öfverberg
grubblade på någon ginväg att förvärfva sig vetande, han
fann de elementära studierna torra och ledsamma och ville
med ens kasta sig i visdomens sköte. Almqvist ger
honom då i sitt bref en lektion,, som är alldeles förträfflig, på
samma gång den vitnar om hans varma intresse för den unge
studenten.
»Du anser det öfverflödigt», skrifver Almqvist, »för en
studerande nu, att genomarbeta förflutna tiders arbete: vi böra
i arf få resultatet af hvad de verkat, och med detta resultat
gå längre. Detta är fullkomligt rätt. Detta resultat ligger just i
den filosofi som nu studeras. Men så mycket måste
arftaga-ren göra, som att bemäktiga sig sitt arf. Om du har ett arf,
men icke tager det, hvem kan hjelpa, att du då blir det
förutan (så mycket måste den hungrige göra, som att äta,
när man dukat bord med mat åt honom). Denna tagning,
detta bemäktigande af hvad förgångna tider lemnat oss af
sitt arbete, är det studium, som sker vid en väl inrättad
akademi. — Att fl kunskaper genom inspiration förekommer dig
vara något annat, än genom studium. Det är blott annat till
drägten. Ty aldrig nedgår inspirationens stråle i annat än
en luttrad själ. Men själen luttras ej utan genom helgelse.
Detta är en omarbetning till helighet, helhet. Hvarje studium,
äfven det akademiska, då det är äkta eldadt, går också ut
på själens helgelse, nämligen tankarnas bringande till helhet
ifrån okunnighetens massa (kaos). När nu själen på detta
sätt äkta-akademiskt blifvit bringad till sammanhang och
helhet, nedgå sådana underbara blixtar i själen, hvilka man
brukar kalla inspiration».
Ännu några rader må meddelas ur detta för Almqvists
minne synnerligen hedrande bref. Från sin vermländska
bondstuga gaf nämligen Almqvist sin unge vän en kort men
ganska tillfyllestgörande populär utredning af en fråga, som i våra
dagar gifvit Skandinaviens filosofer åtskilligt att tänka på,
frågan om tro och vetande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
