Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig till sin sista timme evigt lika brinnande och fullständig,
den skulle vara den lyckligaste och störste bland menniskor.
Också skola idealets lärjungar söka att i sina själar bereda
dig helgedomar, i hvilka det är dig godt att vara, på det att
du icke må skynda att öfvergifva dem och åter uppstiga till
himlen. Men ack! dig, af hvilken vi gjort en dygd, en af
grunderna för de menskliga samhällena, dig har det dock ej
behagat att låta fängsla dig af våra institutioner, och du har
förblifvit fri, såsom fågeln i luften, nyckfull såsom flamman
på altaret. Du synes le åt våra eder, våra förbindelser, ja
vår vilja. Du flyr oss, i trots af allt hvad vi uppfunnit i våra
sedvanor, för att hålla dig fast. Du bor lika litet i det
omsorgsfullt bevakade harem, som i den kristna familjen, hvilken
är stäld mellan prestens hot, verldsliga myndighe temas dom
och opinionens ok. Hvadan kommer din flyktighet och din
otacksamhet, o hemlighetsfulla trollkraft, o kärlek, grymt sym~
boliserad under den blinde gudens drag! Hvilken ömhet och
hvilket förakt ingifva dig då dessa menniskosjälar, hvilka alla
du upptänder med dina lågor, och hvilka du öfvergifver nästan
alla, för att låta dem förgås af saknadens, ångrens eller den
ännu förfärligare vämjelsens qval? — Hvadan kommer denna
än sublima, än fanatiska dyrkan, som man egnat dig ända från
mensklighetens gyllene barndom intill vår jernålder, om du
icke är annat än en chimlrey det rusiga ögonblickets dröm,,
den af sinnenas njutning hetsade fantasiens bländverk? O
nej, du är ingen låg instinkt, intet lumpet djuriskt behof! Du.
är icke hedendomens blinde gud, du är den sanne Gudens son
och gudomlighetens eget element! Men du har ännu icke
uppenbarat dig för oss annorledes, än genom våra villfarelsers
töcken, och du har icke velat blifva vanhelgad. Du skall
återkomma såsom i Astreas fabelrika tider, såsom i skaldernas
syner, för att stanna i vårt jordiska paradis, när vi genom
höga dygder gjort oss förtjenta af en sådan gäst som du.
Huru ljuft skall detta jordiska lif då blifva för menniskorna,
huru godt det skall kännas att der vara född! När vi alla
skola vara bröder och systrar, när förbindelserna skola vara
fritt slutna, fritt helighållna endast genom den kraft, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
