Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgiftdi i »Lucinde». Den andra består deri, att i denna
roman skall den genialiska, ironiska ståndpunkten framställas.
Öfver allting, som förefaller en vanlig menniska såsom skrankor,
skall geniet förnämt höja sig. Inför genialiteten blir allt en
leksak. Framför allt skall man resa sig mot det konventionela
samt i följd deraf förklara äktenskapet krig*.
Denna sistnämnda punkt, föraktet för det konventionela,
torde vara den enda beröringen mellan »Lucinde» och »Det
går an», ty i Almqvists novell framhålles arbetsamheten som
en kardinaldygd, och der är frågan om allt annat än ett
overksamt försjunkande i känslan. Det är icke egentligen
något köttets, men ännu mindre något lätjans evangelium, som
predikas i »Det; går an». Men dock kan det sägas om
Almqvists novell,’•hvad en utmärkt kritiker sagt om Schlegels. »Man
kan ikke godt bare sig for att smile», yttrar Sören
Kierke-gaard **, »når en så spinkel og svagbygget
kjärlighedsforbin-delse vil inbilde sig at kunne trodse livets storme». — Dessa
Kierkegaards ord om Lucinde kunde varit yttrade äfven om
hufvudpersonerna i »Det går an»; i Almqvists novell är det
icke ens fråga om en förbindelse i lust och nöd, utan blott
om ett kontrakt så länge det bär sig väl.
Och då en förlöjligande kritik vändt sig mot det
ohållbara förslaget, drog Almqvist icke i betänkande att bland annat
svara följande ***:
»Man förutsäger, att menniskorna med denna frihet ej
skulle göra annat än löpa ifrån hvarandra och ständigt ändra
sig. Men ingen spådom har så liten grund. Att ändringar
skola ske, är sannolikt, och någon gång ock ganska angeläget.
Men öfver hufvud icke: ingenting är kärare för menniskan än
menniskan, och ingen springer ifrån det bästa han eger. Gör
man det ock stundom af misstag (!), så kommer mstn snart
åter.»
* Jfr J. E. Erdmann, Geschichte der neuern Philosophie. Band 3,
Abtheil. I, sid. 690 o. f.
** Om begrebet ironi, sid. 319.
*** Europeiska missnöjets grunder, sid. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
