Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det sammanhang mellan lif och diktning, som här är af
verkligt literaturhistoriskt intresse och bidrager att ställa fenomenet
Almqvist i en tydligare dager. Sådant är fallet med »Det
går an», och vi äro i tillfälle att framlägga något som icke är
moraliskt nedsättande hvarken för Almqvist eller för någon
annan, men som i icke oväsentlig mån förklarar huru »Det
går an» kom till. Våra läsare erinra sig omständigheterna vid
Almqvists val af hustru, att han fäste sig vid en landsbygdens
tärna, som tycktes honom kunna realisera drömmen om ett
enkelt idylliskt lif i naturens sköte. Han hyste för henne icke
egentlig kärlek, men hon passade in i det system han
uppgjort för en lycklig lefnad och derför tog han henne till sin
maka, samtidigt med det han som bonde slog sig ned i
Verm-land.
Almqvists hustru är död redan för flera år sedan, och
det kan sålunda icke anses ogranlaga om vi omtala, att
Almqvist bittert ångrade sitt val af den unga landtflickan, efter det
han nämligen återvändt från Vermlands skogar till ett förfinadt
hufvudstadslif. Han kände behof af en maka, som kunde följa
honom i hans tankars flygt, men detta var icke fallet med
henne: hon var honom i begåfning och bildning alltför
underlägsen. Bland Almqvists sjelfbiografiska utkast fins ett
märkvärdigt papper, hvars hufvudinnehåll vi anse oss böra meddela
till bestyrkande af det ofvan sagda. Det lyder som följer:
^ Ett öde.
Jag var icke före äktenskapet med min hustru genom
någon art af större eller mindre med henne begången
osedlighet förbunden, att hvad man kallar honorera ett fel, och
gifta mig med henne. Jag hade icke heller vidtalat henne
länge förut om äktenskap, eller hvad man kallar förlofvat mig
med henne. Intet band mig i vanlig mening att taga henne —
blott det, att jag talat om heliga och ädla ämnen med henne
från barndomen, och visste att hon var så fästad vid mig att
hon skulle vara osäll utan mig. Jag deremot värderade henne
djupt för hennes många goda egenskaper, men kände likväl
redan då de flere individuela olikheter i sätt att vara, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
