- Project Runeberg -  C. J. L. Almqvist. Hans lif och verksamhet /
125

(1876) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Almqvists glansperiod. Törnrosens bok. Förhållande till nyromantiken. Allmogeskildringarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

snart upphunnen i vårt land. Någon påminnelse om den
store engelske dramaturgen är dock svår att finna — utom
möjligen i namnet Porzia. Af »ödets bok, der lifvets
stormar vända bladen» *, är ej ett spår. Hvad som vänder
bladen i Signora Luna är författarens godtyckliga infall.
Imel-lertid hafva kritikens målsmän yttrat**: »detta skådespel är
till namnet tragedi mera berättigadt än något annat oss
bekant inhemskt försök i samma slag af skaldekonst, ty det
uttrycker fullkomligare denna diktningsarts innersta väsende».
Enligt vår uppfattning är det dock snarare lyriskt än äkta
dramatiskt, förefaller nästan som en operatext, så dunkel är
utvecklingen, så stor är bristen på individualitet. Och den
tragiska katastrofen, hufvudolyckan, slaget, som krossar, står,
enligt Almqvists egen uppgift, för Luna icke vid styckets slut,
utan vid dess begynnelse, händer henne straxt i början. »Sedan
går hon allenast fram som en lyrisk åder, en ringa sång, en
bön, midt igenom och emellan alla de öfriges tragiska spel.
Deras katastrof står vid slutet. För dem är det en tragedi.
För Luna sjelf är det lyrik — tycker jag — om min herre
tillåter». Författaren har i dessa ord ganska tydligt uttalat sin
opposition mot alla gällande regler. Han tillägger: »Signora
Luna heter mitt stycke, och jag har kallat det ett drama, icke
i mening att vara en teaterpjes eller att uppföras, utan såsom
en följd af taflor, af scener, af situationer, i hvilka de
handlande personernas karakterer dramatiskt röja sig, utvecklas allt
mer och framstå i händelserna. Det är denna inre dramatik,
som gifvit mig anledning till benämningen». Isidoros af
Tad-mor och Maijam försökte ej höja sig på den tragiska
kotur-nen; de nöjde sig med att vara episkt-lyriska* skizzer i en
tillfälligtvis dialogiserad form. Signora Luna har större anspråk.
Shakspeare, Sofokles, Aristófanes åberopas i företalet; man
begagnar icke gerna dessa namn till försvar för en anspråkslös
produkt. För att inse det omätliga afståndet mellan Almqvist
och Macbeths skald, behöfver man blott erinra sig första

* Goethes uttryck om Shakspeare i »Wilhelm Meister».

** Se Literaturfören. Tidn. 1835, sid. 821.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:58:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aaalmq/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free