- Project Runeberg -  C. J. L. Almqvist. Hans lif och verksamhet /
161

(1876) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Almqvist som journalist och literär kritiker. Förhållande till samtida författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

handen utsträckt, stämman gäll, och anhållande om ersättning
för den icke ombedda tjensten, merendels på ett sätt att man
icke kan undvika gifva ut sina pence, så länge man har
några qvar, och derefter finner man svårt nog att blifva
entreprenörerna qvitt.

Månskenet var denna qväll oändligen vackert; det
fördunklades af inga moln. Jag vek ifrån Holborn af vid
Dru-rylane, gick förbi den ryktbara teater, der Shakspeares
skapelser så många gånger förtjust Engelska folket, och försjönk
i minnet af hans ljuft intagande Midsommarnattsdröm, som
just dessa aftnar spelades vid Coventgarden. Jag kom ned
till Strand, och sedan denna väg rätt fram till Charing-Cross.

Hastigt stod mig här ånyo till mötes en gatsopare, som
alltid, men af särdeles stor vext och groteska, men magra
j anletsdrag. Jag såg mig omkring; trakten var i detta
ögon-| blick tom på andra vandrare. Jag betraktade den glatta och
i månskenet glänsande, artiga, smala stig midt öfver
tvär-i gatan, som min herkuliske entreprenör här hade rensopat för
min räkning, och som nu var ganska angenäm att beträda,
när de svartlagda slaskiga omständigheterna till höger och
venster togos i grundligt behjertande; men jag ryste vid
tanken på alla de haranger, jag skulle uthärda ifrån mannen,
och hörde redan i inbillningen huru han med tunga fjät och
klafsande träskor skulle förfölja mig, då jag inga pence hade
att gifva honom.

Imellertid steg jag på, gick karlen förbi, och var litet
haj — det tillstår jag — för hans gräsliga q vast, hvars mörka,
vidt utspärrade qvistar liknade håret på ett Medusehufvud.
Mannen sade likväl ej ett enda ord; han höll väl fram sin
stora, knotiga hand, och jag tyckte mig varsna en djup suck;
men icke det minsta yttrade hans läppar.

Då jag redan var ett par alnar ifrån honom, vände jag
mig om, ty hans tysta sätt att tigga hade förefallit mig högst
rörande och ovanligt. Hans godhet att icke stiga ett enda
steg efter mig, såsom hans gelikar annars ständigt gjort,
för-tjenade en tacksägelse. När jag derför såg mig om, stod
han ännu i samma skepnad med handen utsträckt efter mig,

Ahnfelt: C. 7. L. Almqvist. 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:58:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aaalmq/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free