Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Almqvist som journalist och literär kritiker. Förhållande till samtida författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var icke en man af det bästa hufvud, men sjelf påstod
han sig ega ett förträffligt hjerta, åtminstone var han alldeles
Yiss på sitt religiösa djup.
Hvad som i så hög grad verkade hans obestånd och
svårigheten i utkomstväg, var att en annan varelse, ett
fruntimmer som bar namnet Glädjen, vunnit ett för stort insteg
hos menniskorna. Det utbredde sig en fördom, att man ville
föra ett glad t lif; och hvad skulle Tråkigheten taga sig till
för att värna sin existens emot en sådan vildt kringgripande
inbillning?
Räcker det här länge, så går jag under! utbrast han för
sig sjelf, satte sig ned att raka sig fin, och pådrog sina bästa
svarta kläder. Derpå gick han ut och gjorde visit hos alla
menniskor, och främst af allt i de förnämas hus, der han var
mest hemmastadd och visste sig hafva mycket att säga.
»Mitt herrskap!» sade han och lade handen på hjertat,
»jag ber er för Guds och salighetens skull taga er väl till
vara för en här i landet inkommen, högst, dålig person, som
under sin vackra och intagande drägt förleder alla svaga och
ouppmärksamma sinnen. Hon är i grund ej annat än det
fördömda lättsinnet sjelft, fast hon ler med en så oskyldig och
oskrymtad blick. Men — tro henne bara icke! Allt som är
gladt här i verlden är ytterst farligt; det är infernaliskt i
botten; endast det tråkiga ärfver himmelriket, ty endast det har
en religion, som något duger; det tråkiga besitter allvar och
grundlighet; det tråkiga ensamt har ordning med sig.» Den
uppvaktande slöt: »Mitt herrskap! jag begär icke att ni skall
höra mig med nöje; tvärtom, det skulle just vara motsatsen
af hvad jag åsyftade: jag begär blott, att ni noga lägger på
hjertat hvad jag sagt er; att ni så mycket som möjligt
utestänger glädjen från edra familjekretsar, att ni betänker
huru-ledes ni framför allt måste lägga er till moral, hvilken, då den
är riktig och som jag vill, icke besitter en gnista af det
förföriska nöjet; samt att ni i all lektyr, isynnerhet
romanlektyren, hvilken ej alls är fördömlig när jag dikterat den, noga
vet att bortgallra alla muntra d. v. s. helvetiska böcker, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
