Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Almqvist som journalist och literär kritiker. Förhållande till samtida författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pressen under sitt välde.» — »Ah, hvilket lappri!» svarade
anden. »För stora teatern har jag varit den egentlige
direktören allt sedan så långt tillbaka jag kan minnas. Beskow,
Backman, Hamilton hafva endast mig att tacka att de kunnat
retirera. Djurgårdsteatern är en motsträfvig kanalje, emedan
jag ej kan få rätt bugt på Fr. Deland; men om Farbror Mårtens
skådeplats gör jag mig det bästa hopp.» — »Men Lindeberg
ärderifrån, det vet herrn väl?» — »Strunt?» utbrast den andre,
»en stor mans ande lefver evigt i hans verk; och Lindebergs,
min utvaldaste väns, esprit skall icke dö inom hans teater.» —
»Nå, vi få se», sade hr Crusenstolpe. »Men hur står herrns
kredit hos tidningspressen?» — Anden tog sig om hakan med
synbar sjelffömöjelse. »Den har aldrig stått bättre!» hviskade
han. »Har assessorn nyligen läst tidningarna?» — »Nej!»
utropade herr Crusenstolpe; »de förb—de bladen hafva på ett
halft års tid, och mera, varit så satans tråkiga att ingen
men-niska kan stå ut med dem.» — »Bra! der ha vi det. Är det
icke som jag säger? Kan någon emotstå mig? I Post- och
Inrikes-Tidningen har jag inkarnerat mig; min älskade
fosterson Theod. Sandström har jag insatt i Minerva: i Dagligt
Allehanda och Aftonbladet har jag hyrt rez-de-chausséen, så
att jag kan anse mig som egare åtminstone af följetongerna;
landsortspressen tänker ej på annat än emancipation, och jag
skall snart emancipera den från glädjens och lättsinnets
öfver-välde, — och sedan — jag begriper icke hvad som sedan
skall kunna stå mig emot?»
»Har min herre icke tänkt på regeringen?»
»Ah, det är sant, det är också en makt här i landet! Låt
se, huru skall jag vinna den på min sida?»
»Derpå kan jag icke gifva svar», sade herr Crusenstolpe
leende, »ty numera har jag ingenting der att säga.»
I uppsatsens fortsättning och afslutning skildrar Almqvist,
huruledes Tråkigheten träffade tillsamman med Argus-Johansson
och i honom fann en verklig själafrände, i hvars sällskap han
tågade af till Minerva-tryckeriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
