Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Almqvist som journalist och literär kritiker. Förhållande till samtida författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet ock, att ovänskapen dem emellan utbröt på ett skandalöst
sätt, efter det Almqvist i Aftonbladet (1842) framkastat
anspelningar på en person, med hvilken Blanche var nära
befryn-dad, nämligen kyrkoherden Bergvald (Blanches fader) — detta
var det så kallade »Almqvistska dådet». Blanche beslöt att
på något minnesvärdt sätt uttrycka sitt förakt för smädaren,
och i Strömparterren gaf han en dag luft deråt genom att
spotta Almqvist i ansigtet, h var vid denne bleknade, men utan
att säga något blott tog upp sin näsduk och torkade sig *.
Blanche var ej nöjd med denna låga hämd för ett lumpet
angrepp, utan framstälde Almqvist i en så ofördelaktig dager
som möjligt, äfven sedan han ej längre kunde försvara sig,
sedan han gått i landsflykt. Vid sitt besök i Vermland 1875
hörde den som skrifver detta flera för Almqvist nedsättande
men ej tillförlitliga drag med Aug. Blanche till uppgifven
sagesman, hvilken under de senare åren af sin lefnad brukade
gästa just den trakt, der Almqvist en gång idkat sitt bondelif**.
Åren 1845—vistades Almqvist någon tid i
Kjöben-havn, der han under sina skånska resor på 1830-talet gjort
ett mera flygtigt besök; helt naturligt blef han med värme
omfattad af literatörerna derstädes. Han skrifver till Hierta
i december 1845 och berättar att han »så till sägandes blifvit
* Jfr Göteborgs Handelstidning 1871, n:r 27, der denna episod
skildras bland andra personliga hågkomster. Det omtalas här, att Blanche
först sändt Almqvist en utmaning, som blott med hån upptogs.
** Sålunda berättades det, att Almqvist såsom anstiftare varit med om
och, under utdelande af nattvarden, läst en presterlig välsignelse öfver det
romantiska mord och sjelfmord, hvarom vi i första kapitlet meddelat några
uppgifter. Vid denna tid var Almqvist ännu icke prest. — Och man
omtalade vidare, att Almqvist i Jakob Ekelunds sterbhus fått förtroendet att ordna
den aflidnes papper, hvarvid Almqvist skulle hafva olofligt tillegnat sig
manuskriptet till »Menniskoslägtets saga». Man har dervid icke betänkt det
besynnerliga i att Ekelund aldrig i sina under lifstiden utgifna verk fick
det infallet att vara snillrik, men skulle varit det i ett posthumt arbete,
ifall denna anekdot vore sann. Också är »Menniskoslägtets saga», med
sina fel och förtjenster, så äkta Almqvistisk, som man kan begära, och
för öfrigt var väl, bland alla svenska författare, C. J. L. Almqvist den som
minst behöfde stjäla andras arbeten, han som producerade så oändligt
mycket i tryck och dock vid sin flykt lemnade efter sig hela bundtar
out-gifna manuskripter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
