Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Flykten från fäderneslandet Almqvists sista lefnadsöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter in derpå. En gång, då den mörka planen mer än
vanligt agiterade honom, och han gick fram och tillbaka i sitt
ena rum, kom jag händelsevis att falla med ögat på något,
som liknade en gråhvit sten med glänsande mellanrum, och
som låg instucken i en af hans bokhyllor, bakom några böcker,
hvaraf en för tillfället var uttagen och lemnade tillfälle att se
bakom de andra. Jag undrade hvad det var för en sten;
och en aning föranledde mig att taga bort den, för att fråga
någon kunnig derom. Jag fick den hemska upplysningen af
en apotekare (hvars namn jag kan uppgifva om det behöfves),
att stenen var arsenik; hvarpå jag med förskräckelse lemnade
honom det funna, på det deraf intet missbruk skulle kunna
göras. Detta tilldrog sig för 2 eller 2l/2 månad sedan; tiden
minnes jag ej precis. När von Scheven sedermera värre
insjuknade, först i katarr och sedan i en derpå följande feber,
misstänkte ingen, åtminstone icke jag, något ovanligt häruti.
Men om saken nu är hvad jag hört några säga, så vore det
skal att låta undersöka, huru vida kan hända mera arsenik
finnes i von Schevens gömmor och som sedermera begagnats
af den olycklige. Det bokskåp, hvarom jag talat, är det
närmaste intill kakelugnen i hans yttre rum.
Det är icke blott ledsamt, utan till och med
komprometterande att tala om intima förhållanden af visst slag; men
i ett bref till en embetsman af hr polismästarens höga
egenskap, och hvaraf man med full förtröstan kan hoppas, att det
meddelade ej leder till annat än godt resultat, bör jag icke
förtiga följande. Ryttmästare von Scheven hade tagit till sig
en flicka, bland teaterns körelever, och som bodde i hans
rum äfven om nätterna. Flickan är, som jag tror, ganska
beskedlig; men det hände en eller annan gång, att hon vistades
borta öfver natten, utan att gubben fick veta hvar hon var.
Han sade sig äfven hafva beträdt henne med en osanning i
detta afseende. Denna i sig sjelf obetydliga händelse grämde
honom likasom med svartsjukans brand, till den grad, att hans
sjukdom derefter betydligen förvärrades; och mig förekommer
ej osannolikt, att efter detta nya prof på menniskor, såsom
Ahnfeltt C. J. L. Almqvist. *3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
