Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Flykten från fäderneslandet Almqvists sista lefnadsöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men att af en missledd finkänslighet tillåta det vilsekomna
snillet förbli en helt och hållet olöst gåta, hvilken framtiden
kunde sätta i scen, öfverensstämmer ej med vår uppfattning.
Vi hafva redan på tal om Almqvists ungdomsskrifter
påpekat den fara som kan ligga i ett hat till den konventionela
moralen, ett begrepp som lätt uttänjes långt utöfver hvad en
reformator ursprungligen tänkt sig. Som bekant, hafva vissa
frisinnade författare i våra dagar hunnit derhän, att de ej
anse begreppet godt och ondt såsom något oföränderligt, utan
såsom någonting efter tidehvarf och åsigter vexlande. De
glömma, att en märklig utveckling till det bättre gör sig
gällande i Gamla och Nya testamentets sedelag, att moralen
luttras i de senare delarne af Gamla testamentet liksom i
Talmud, långt innan kristendomen gryr. Buddhisternas
sede-lärare komma i renhet de kristnas ofta mycket nära, och hos
Kon/utse finnas yttranden, som vunnit ett eko i Bergspredikan.
Hos hebreer, inder och kineser utvecklade sig alltså samma
eller nästan den samma uppfattning af det goda och onda,
hvaraf torde följa att det blott kan gifvas ett sant begrepp
för det goda. Du skall icke mörda, icke begå
äktenskapsbrott, icke aflägga falskt vitnesbörd — dessa och dylika
förbud hafva, enligt en skarpsinnig författares uttryck, vid
växande insigt och utveckling uppenbarat sig hos hvaije folk
lika säkert, som hvarje folk, efter någon öfning med
talstor-heter, tillegnat sig de aritmetiska erfarenheterna inom de fyra
lägsta räknesätten.
Från sitt hat mot den konventionela sedligheten
utvecklade sig Almqvist småningom till ett suveränt förakt för hvad
menniskor i allmänhet betrakta som den menskliga samvarons
förutsättningar. I sin roman »Jagtslottet» antyder han, att
mordet kan under vissa förhållanden vara en enkel och
naturlig sak, för att icke säga en pligt mot den som man
mördar, och i förordet till Amorina framhåller han liknande eller
ännu vildare idéer såsom frågor för kommande sekel. Enligt
meddelande af en bland Almqvists äldsta umgängesvänner,
var Bulwers förbrytareroman »Eugene Aram» på sin tid ett
älsklingsstudium för författaren af Tömrosens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
