Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Flykten från fäderneslandet Almqvists sista lefnadsöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag kan ej ansvara för huru de kunna göra med hans
tillgångar, de kunna göra med gubben hvad de vilja». Sonen
beklagade detta förhållande och fann ledsamt äfven att ingen
vore i gubbens närhet, som kunde bevaka sonens intressen.
Detta erbjöd sig Almqvist då att göra, samt anhöll om
fullmakt. Efter Almqvists diktamen skref då von Scheven junior
en fullmakt, hvarigenom Almqvist berättigades att vid
rytt-mästarens dödliga frånfälle genast taga hand om boet. Då
Almqvist fått denna fullmakt, aflägsnade han sig genast, och
derefter besökte han icke von Scheven d. y.
Härmed är, på ett ganska tillfyllestgörande sätt, den
frågan besvarad, hvad fördel Almqvist kunde hafva af von
Sche-vens död.
Äfven hos ryttmästarens hustru gjorde Almqvist ett par
besök, som äro för honom i hög grad graverande. Han sökte
nämligen på de grunder, som han framstält äfven inför sonen,
förmå henne att flytta hem till mannen. Hon nekade, bland
annat af det skäl, att om ryttmästaren nu aflede, skulle hon
under sådana förhållanden kunna bli misstänkt för att hafva
tagit honom af daga, hvarvid Almqvist bleknade och strök sig
öfver pannan. Fru von Scheven drog ej häraf några
misstankar, utan yttrade åt sin omgifning, att Almqvist säkerligen
af fromhet häpnat vid tanken på möjligheten af ett sådant brott.
Icke heller misstänkte von Scheven junior något vid Almqvists
besök, lika litet som då de sedermera sammanträffade.
Det är ett kändt faktum, att då en menniska är i
öfver-hängande nöd af sådan beskaffenhet som Almqvists, ryggar
hon ej tillbaka för att genom nya förtviflade handlingar söka
tills vidare rädda sig undan upptäckt. Af ryttmästaren
ansattes Almqvist ideligen med bref och påminnelser om
uppfyllandet* af sitt löfte att skaffa borgen och bevitning på den
namnteckning, hvaraf vi meddelat facsimile. Almqvist gjorde
den ena undanflykten efter den andra och skyggade ej för
att ådraga oskyldiga personer misstankar.
I brefvet till polismästaren omtalar Almqvist en flicka,
Amanda Brandt, på hvilken den 77-årige ryttmästaren skulle
varit svartsjuk — en uppgift som icke förefaller mycket tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
