Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Flykten från fäderneslandet Almqvists sista lefnadsöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»att jag aldrig ankommit till någon stad, utan att inom ett
par dagar der hafva förskaffat mig så många bekanta jag nånsin
behöfver — icke intima naturligtvis, hvem kunde begära det
så i ögonblicket, men så pass bra dock, som behöfves för
vinnande af alla de underrättelser jag önskat, samt all den
# hjelp och det biträde som tarfvas på främmande ort.»
Och vidare säger han: »Det är i sjelfva verket ingen så
liten herrlighet, huru man, såsom främmande kommen till en
alldeles obekant stad, i ögonblicket der skall blifva så hemma
och kunnig, som man behöfver, för att lefva, taga sig
någorlunda ut, ej blifva uppskörtad samt ej förgås af tråkighet och
ledsnad såsom i en öken. Denna herrlighets lösen ligger i
sättet att alltid vara fullkomligt obesvärad, men tillika höflig
hvart man kommer; deijemte vara någorlunda snyggt klädd,
och framför allt icke ängslig, hvarken i fysionomien eller i
hjertat.»
Imellertid råkade han en gång ut för en stor motgång,
då han nämligen i Tejas blef utplundrad på hvad han egde,
och dervid äfven förlorade sina handskrifter. Som en
hjelp-behöfvande utländing vände han sig då personligen till
presidenten Lincoln och sökte förgäfves att genom hans
bemed-ling återfå sina tillhörigheter. Denna beröring mellan C. J.
L. Almqvist och Abraham Lincoln har med tiden befunnits
otillräcklig. Redan i Aftonbladets nekrolog öfver Almqvist
(den 19 oktober 1866) heter det, att han »med stora
personliga sympatier anslöt sig till presidenten Lincoln», hvilket ju
var hans obestridliga rättighet*. Men på 1870-talet har man
utnämnt den gamle romantikern till presidentens sekreterare
och, obarmhertigt nog, låtit amerikanska regeringen, efter mordet
på Lincoln, lägga beslag på sekreterarens roman-manuskripter **.
* Äfven omtalar Aftonbladet i sin franska veckorevy, att Ahnqvist
en tid varit trappistmunk.
** Notisen är införd i bokverlden af G. Claeson, hvilken icke tyckes
förstå, att möjligheten af tillförlitlighet i uppgifter vore fullständigt
tillintetgjord, i fall det ginge an att framlägga obestyrkta, sagolika berättelser
och bedja tviflarne bevisa att de icke äro sanna. Sitt meddelande om
qvarstaden har hr Claeson först ändrat och sedan helt och hållet
återtagit. Sin notis om sekreterskapet har han hittills blott ändrat, men vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
