Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Flykten från fäderneslandet Almqvists sista lefnadsöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före sin död utflyttades till sjukhuset. Jag erhöll af frun i
huset följande upplysningar.
Hösten 1865 kom »professor Westermann» från Amerika
och hyrde sig rum hos skräddaremästaren Hencke,
Seemanns-strasse n:o 7, två trappor upp med utsigt åt trädgården.
Han sysselsatte sig nästan uteslutande med läsning och
skrif-ning, och gick sällan ut. Han hade icke det minsta umgänge
med den öfriga verlden, men var vänlig, godmodig och stilla,
samt visade mycken tillgifvenhet och intresse för sitt
värdfolk.
Almqvists utseende skildrade fru Hencke äfven. — Han
var mager och alldeles hvithårig, tycktes vara mycket frusen,
ville ha mycket varmt i sitt rum och drack gerna sin stora
kopp varmt kaffe, hvilket tycktes muntra upp honom.
Hans sjukdom (ett underlifslidande) varade ungefar 3
veckor — han dog på sjukhuset. Under Almqvists sjukdom
hade hans halfbroder, d. v. underståthållaren i Stockholm (n. v.
general-direktören) Almqvist varit här och besökt honom, samt
sörjt på bästa vis för hans behof.»
För det djupt tragiska i Almqvists sista ögonblick, då
han ensam och okänd gick till mötes sin dödskamp,
»och ej en vänlig hand hans öga lyckte,
ej till farväl en hemlandston han fick» —
hänvisa vi till ett vackert poem af Orvar Odd (intaget i
»Samlade ax»), hvilket dessutom eger sin literärhistoriska märklighet*.
Det var visserligen Sturzen-Becker, som bistod Almqvist att
under flykten komma öfver sundet från Helsingborg, men kort
derefter. uppträdde Orvar Odd med skärpa bland dem som
fördömde Almqvist, och hans framställning i »Grupper och
personnager» beträffande författaren af Törnrosens bok gör,
med undantag af några träffande anmärkningar, det intrycket
* Såsom vitnesbörd om de känslor af försonlighet och rörelse, hvilka
vid underrättelsen om Almqvists hädangång gjorde sig gällande i hans
fosterland, nämna vi ock några i Göteborgs Handelstidning (1866, 27 okt.)
införda versifierade minnesord öfver »den gamle siaren», undertecknade
Colmar (Eva Brag).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
