Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björnklo.
Skulle du nu tillåta mig att göra en
förklaring? Det är tid på.
Valborg.
Nej, nej, nej, inte ännu! Jag har så.mycket
att säga. När jag lemnade — när jag blef
tvungen att lemna Sigridsberg — så kärt för mig,
derför, att jag der lärt känna dig, for jag,
enligt vår öfverenskommelse, hem till min mor.
Jag kunde inte bedra henne. Det föreföll mig,
som om jag bedrog henne dubbelt, derför att
hon var blind. Jag sade henne allt. O, om
du visste, hur hennes tårar ökade mina
samvets-qval! Men när jag då sade henne, hur god, hur
storsinnad, hur ädel du var, hur du ämnade göra
mig, den fattiga komministerdottern, till din maka,
så snart dina arfsanspråk voro ordnade — då
torkade hennes tårar och. så småningom lärde
hon sig att älska dig, lika varmt som hon älskar
mig. — Så kommo dina två korta bref. —–-
Jag menar inte att förebrå dig — nej, nej I —
men sedan, när du inte skref alls. — O, om du
visste hur jag led! Det var som om ljuset
slocknat äfven för mig. Mamma frågade dagligen
efter underrättelser. — Jag ville inte oroa Jtenne,
och så skref jag långa bref till mig sjelf från
dig: bref fulla af ömhet och kärlek, sådana jag
visste att dina skulle ha. varit, om du bara haft
tid att skrifva dem.
Björnklo (halft för sig).
Så löjliga qvinnorna äro! När de älska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
