Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppresa de ett tempel åt sin afgud och falla ned
och tillbedja den. —
Valborg (ömt).
Du hedning! Slutligen blef mig väntan
der-ute på landet olidlig. Det kändes, som om du
gled allt längre och längre bort ifrån mig. Ibland
trodde jag att du var sjuk, död. Och ingen till
hvilken jag kunde vända mig för att få
underrättelser! Jag trodde jag skulle bli vansinnig.
Slutligen förmådde jag inte uthärda längre. Jag
anförtrodde mina två käraste i en gammal
tro-tjenarinnas vård och for hit.
Björnklo.
Nåväl!
Valborg.
När jag kom hit, fick jag‘ höra, att du tagit
afsked från regimentet, för att egna dig åt
skötandet af ditt fideikommiss. Jag skref dit ned,
men fick brefvet tillbaka, med ett par påtecknade
adresser. — Du hade rest utrikes. — Jag skref
ånyo–men — ja, nu skola vi inte tala om
det der vidare.–Efter en tid började mina
pengar på att ta’ slut. Jag hade ju lemnat
nästan allt jag egde hos mina hjelplösa kära. —
Hem ville, kunde jag inte fara. Jag skref ju
dagligen glada bref till mamma–det var det
allra svåraste — men så hade jag tur.
Guvernanten här i huset sjuknade; man annonserade
efter någon, villig att fylla hennes plats. Lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
