Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekante författaren, amiralitetskammarrådet Per Olof
Bäckström och syster till den tidigt hädangångne
skalden Edvard Bäckström. Detta hem, som af
husmoderns älskvärdhet och musikaliska talang fick ett ökadt
behag, bjöd honom en efter dagens ansträngningar
angenäm och efterlängtad hvila. Något vidsträckt
umgänge älskade han icke; men gärna såg han
omkring sig en krets af gamla vänner och var för dem
en den angenämaste värd, lika förtrogen med det
djupa allvaret som med det godmodiga skämtet. En
af dem från senare åren, skalden Wirsén, skref kort
efter Andersons bortgång ur lifvet om dessa
samkväm: »Uret med göken slog timmarna; men tiden
gick dock omärkt och fort förbi; stilla meningsutbyten
utan anspråk ägde rum, och man hade, då man var
i hans närhet, alltid en förnimmelse af frid och lugnt
behag.»[1]
År 1887, efter fyllda 65 år, erhöll han, på
begäran, afsked från sin professorsbefattning. Och nu
först var det han tog sig tid att genomgå och i ett
strängt urval offentliggöra sina under årens lopp skrifna
dikter. Denna samling utkom 1889. Hösten 1891
började hans hälsa försvagas, och ett hjärtlidande
inställde sig. Påföljande år tillbragte han med familj
en del af sommaren på Mösseberg, där äfven brodern,
biskop Johan Anderson, med sin hustru befann sig.
Därifrån begaf han sig till Stenungsön vid Västkusten;
och mot slutet af augusti inträffade han hos brodern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
