Frihet — ifrån södern upp till norden
en och samma lösen! ÖSver jorden
tågar folkens genius åter fram:
åter vill han strängt examen hålla,
agnarna han skall från hvetet sålla,
kasteskofveln bär han allvarsam.

Hvar han framgår, allt förbidan andas,
jubeltonerna med verop blandas,
straff och premier han kring sig sår;
lärare, som sofvit, bort han drifver
ur katedern, med ett penndrag skrifver
deras afsked uti blod — och går.

Nyss han såg Paris sin hjässa kransa,
sorglöst öfver boulevarden dansa;
plötsligt midt i dansen fram han stod,
och han gaf en enda fråga bara;
men på frågan kunde ingen svara,
han slog till och staden flöt i blod.