Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - STOCKHOLMSMINNEN - Stockholmsminnen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
ETT JUBILEUM PÅ ANATOMISALEN.
Men stängdt är fönsterparet, där flyktad ensling såg
så aningsrik ut öfver vida världen,
högaltaret är sköfladt, där nyss på knä han låg
och fäste vingarna till himlafärden;
och hjärtats tempelklocka, som ringt till fröjd och sorg
så ofta samman, hänger nu stum i öde borg,
och brustet är dess purpurröda snöre.
Allt är så stelt, så slutet, men på ditt härskarbud
sig portar öppna, muradt stängsel faller,
och reglar skjutas undan och stilla utan ljud
sig lydigt sänka underfulla galler:
så går du med din lykta kring i de dödas stad
i rastlös forskning åldrad men ungdomsvarm och glad,
och utåt dunkla gångar ljuset strimmar.
1 dag en samfäld hyllning dig bjuds ur unga bröst,
där festligt lifvets tempelklockor ringa,
ej att din ära tolka vi höjt vår svaga röst,
blott att en gärd af tacksamhet dig bringa:
från alla dem du handledt i fem och tjugu år,
gif akt, från hela skaran ett tack ditt öra når
som brus af vågor, sus ur djupa skogar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
