Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brott, som lägga sig på samvetet, likna de sår,
uti hvilka en del af det sårande verktyget eller kulan
fastnat i kroppen. De måste värka ut (genom ångerns
smärta), innan de läkas, om ej någon andlig doktor
medelst användning af sin konst kan göra
samvets-kuren kortare, uttaga dem och hindra förblödning,
död (allegor. förtviflan). Dock må de ej läkas för
brådhastigt; då upprifves snart såret, och gadden
hvilar ännu där inne.
Hvem känner icke sorgens (nämligen en viss sorgs)
glädje? I sorgen besöker oss, då glädjens vänner
flykta, hoppet, det trogna, milda, tröstande hoppet.
Såsom en öm vårdarinna besöker den sjuke, så
nedstiger hoppet i vårt hjärta.
Godhet och mildhet äro oftast kännetecken till
sann öfverlägsenhet, som skonar och öfverser huldt
med andras svagheter.
Ju mera konsten går fram, ju mera viker, drar
sig naturen tillhopa. Man söker väl stundom tjusa
med »konstlad natur», hvilket är helt annat än
»naturlig konst».
All kunskap är egentligen till sin grund religiös,
så vidt den går ut på att lära känna vårt och alla
varelsers och tings eviga upphof. Och till den
medelpunkten sluta sig dock alla kunskapens trådar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
