Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att väcka en tidsfråga är ej detsamma som att
besvara henne, ty se, löser ingen annan henne, så
löser henne slutligen tiden.
Blanda icke Rhen och Donau, Nilen och Ganges
sitt vatten i världshafvet? Såsom själfständiga,
mäktiga, ryktbara floder veta de icke af hvarandra; såsom
namnlösa mötas de i oceanens famn. — Den bölja,
som nu bär mitt skepp, har måhända afspeglat
pyramiderna; kanske har den rullat mellan Germaniens
vinberg eller störtat sig från Kölens fjällar?
Tiden liknar i afseende på sin utveckling
människan. Och hvarför skulle den ej det? Är ej tiden
egentligen en sammanfattning af människor! Är ej
tidsandan, den allmänna opinionen, hufvudfärgen af de
mänskliga åsikterna? Vi mäta tiden snarare efter
viktiga människohändelser än naturrevolutioner. —
Floderna samlas i oceanen; människoandarna gå till
evigheten. Tiden är floden i sitt lopp mot hafvet;
ständigt af bördar den sitt vatten; det ersättes från
moderkällan ; på samma sätt ersätta människovarelserna
hvarandra. Den lugna, stilla, alltomfattande oceanen
är evigheten. Den emottager men ger ej åter. Hvem
fyller dess famn?
Andersons skrifter.
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
