Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inträdestal i Svenska akademien.
Mina herrar!
Denna gång, likasom mången gång tillförne, är
det minnet, som kräfver förstlingen af eder högtid.
Minnet — hvar helst man uttalat detta ord — och
icke minst i denna krets — har man anslagit en
sträng, hvars dallringar mer och mer växa i styrka
och, likasom underhållna af ett osynligt finger, tyckas
aldrig vilja upphöra. Det vore lika fåfängt att söka
godtyckligt af bry ta dem, som att vilja med rop nedtysta
ekon, hvilka i stället däraf mer och mer uppväckas,
blifva allt talrikare och högljuddare, till dess de
slutligen fylla hela dalen. Fattar man blott en länk i
minnets kedja, så fortplantar sig genast rörelsen från
den ena länken till den andra, och man är icke i
stånd att beräkna, på hvilken punkt af kedjan den
fortlöpande rörelsen afstannar. Ty man har vidrört
det band, som knyter stunden samman med
tideräkningens aflägsnaste råmärken, — detta tidernas
lefvande sammanhang, detta organiska band,
hvar-igenom alla släkten känna sig oupplösligen
sammankedjade i sträfvanden, i ansvar. Genom denna
tide-hvarfvens själ lefva vi äfven det förflutnas lif, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
