Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstod att af bekanta göra sig vänner. Den var äfven
tillräcklig för att lära mig inse, att för vidrörandet af
hans personlighet skulle erfordras en konstnärshand
lika känslig som den, hvilken för oss afslöjat de skära
skönheterna hos Anakreons sångmö.
Det var icke genom stor rörlighet, icke genom
rik växling, icke heller genom några bjärt framstående
drag, som Strandbergs personlighet fängslade
uppmärksamheten; men den intog genom det lugna behag,
som var utbredt öfver hela hans väsen, genom den
ädelhet, som öfverallt sken igenom. Och detta
uttryck af inre jämnvikt och klarhet hade utseende af
att vara något omedelbart gifvet: ingenting talade om,
att det vunnits genom strid eller bevarades genom
ansträngning. Också hade, så vidt man kan se, hans
lif varit lyckligt, och han öfverlefde icke länge sin
lycka. Tidigt valde han sin lefnadsbana, tidigt
kallades han äfven till det skönas dyrkan; och på det
alla goda andar skulle förena sig att hägna hans
ungdom, slöt sig till dem äfven kärleken, sporrande hans
flit, lifvande hans kraft, bevingande hans sång. Efter
våra förhållanden kunde han såsom ämbetsman äfven
tidigt grunda ett eget hem. Här hade hans stilla
men aldrig hvilande verksamhet sina rötter, här
mognade hans lycka. Hans lynne var umgängsamt; dock
sökte han ej det stora, bullrande och lysande
umgänget, där för de många ljuskronornas skull den
milda lågan på hemmets härd alldeles förbises. Men
gärna öppnade han dörren för det förtroliga, det
klassiskt granntyckta umgänget, där trängseln är ute-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
