Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hans inre flyttades ut i sommarregnet. Då fick
samtalet lif och färg; då kunde han i förtroliga kretsar
träda fram och med en stämma, klangfull och mäktig
af skiftande uttryck, ur minnet föredraga ställen ur
sina älsklingsförfattare, — och det stora förråd, minnet
kunde ställa till hans förfogande, visade, huru flitigt
han umgåtts med, huru lifligt han tillägnat sig dem.
Hade han på hjärtat att uttala sig öfver klassisk konst,
så ställde han sig gärna i sin ifver liksom på vakt
framför helgedomen och — såsom i sången »Dea
Roma» — hotade med pytonsbågen en och hvar,
som kunde visa lust att angripa »Horatier och
Man-tuaner». Det kunde också hända, att han någon gång
tog till vapen — såsom i sången »Till Tegnérs skugga»
— om han fann sig uppkallad att värna ett dyrbart
fosterländskt minne. I poemet »Gustaf III till sin
minnestecknare», ej mindre än i sitt inträdestal i denna
akademi, se vi honom likaledes »höja skölden till
försvar» för stora minnen. Kunde det också synas,
som om han någon gång var för snar att se sina
tempel och altaren hotade, så var också den
försvarsställning han intog så litet utmanande som möjligt:
han gömmer svärdspetsen, ämnad åt angriparen, i den
hyllningskrans han räcker åt den angripne.
I denna hans djupt rotade kärlek till konsten, i
denna ridderliga hänförelse för våra stora minnen
skolen I, mina herrar, — huru ofullkomlig teckningen
af hans bild må hafva varit — kanhända icke utan
någon rörelse igenkänna densamma. Och huru
mäktigt han än kände sig dragen till förgångna bildnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
