Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt folk har icke med likgiltighet åsett andra
folks våda och ofärd; det skall icke förhålla sig
likgiltigt med afseende på egen trygghet. Och är icke
denna tanke på grundläggandet af en tryggad framtid
den starka strömning, som nu mäktigt arbetar på
djupet af vårt folk? Det vill ej vänta sin framtid
som en ödets lott, då det kan uppbygga den på den
fasta grunden af ett beslut. Och hvilket folk, äfven
bland de största, har sin frihet, ja sitt bestånd, för
bättre pris? Vi äro visst icke så starka, att vi ej
behöfva anlita de krafter, som blifvit oss förlänta,
men också icke så svaga, att känslan af krafternas
otillräcklighet kunde verka förlamande på tillförsikt
och beslut. Det folk, som gaf det ärofulla namnet
Ladulås åt den konung, som i tider af inre osäkerhet
och våld satte lås för bondens lada, skall nog veta
att tillse, att landets port icke står olåst.
Men det förflutna året har icke blott erinrat oss
om den lycka vi som ett folk åtnjuta; det har äfven
riktat våra blickar med sorgfullt deltagande upp till
konungaborgen. Då sorgebudskapet därifrån spred
sig öfver vårt land om vår konungs moders,
änkedrottning Josefinas, bortgång, framkallades omedelbart
en af dessa yttringar, hvarigenom ett folk känner sig
som en enda familj i oskiljaktig enhet med konungens.
Den allmänna sorgen lade då rätt i dagen, huru vidt
den spira sträckte sig, med hvilken Josefina härskade
öfver hjärtan.
Väl var detta välde, likasom så ofta vårens välde
i våra bygder, hastigt vunnet såsom med ett enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
