Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Retzius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl den ändliga uppfattningens inskränkning, som ock
tankens försök att på olika stadier höja sig till det
hela, till något omfattande.
Om sålunda den empiriske forskaren ej blott
registrerar fakta och iakttagelser utan på något sätt
trycker sin prägel på det iakttagna, så är konstnärens
verksamhet ej godtyckligt obunden, han måste
underordna sig konstverkets plan.
Man har sagt, att den empiriska metoden utgår
från förutsättningen af tankens underdånighet under
verkligheten. Månne ej snarare från förutsättningen
af dess identitet med verkligheten, det inres med
det yttre, naturens med anden? Tanken griper det
yttre, företeelsen, bearbetar den och släpper den ej,
förrän den genomträngt den, bakom eller i densamma
återfunnit sig själf däri afspeglad, höjt den upp i sitt
eget rike, bragt den in under sina lagar. Den
objektivaste forskning kan ingenstädes undgå att möta
tanken; naturforskningen böjer sig under naturens
lagar, den spekulative tänkaren under tankens lagar
— men dessa naturens lagar (krafter) äro förnuft,
äro tankar. Vore det icke samma lagar, som
uttryckte sig i båda, skulle naturen ej kunna begripas.
»Stort är hvad som håller tillsamman», säger
Goethe; och detta gäller till fullo inom
naturforskningen. Det gäller här att så mycket som möjligt
bringa enhet inom den gränslösa mångfalden, att
finna på djupet det band, som — om också ofta
för vår uppfattning af brutet — håller enskildheterna
tillsamman. Vi måste nöja oss med att finna det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
