Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Retzius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lätt hvälfda pannan, den ädelt formade profilen, hela
den ständigt rörliga gestalten — allt bildade ett helt,
som genast i de största sällskap tilldrog sig
uppmärksamhet och fängslade. Allt detta var endast uttrycket
af sinnets inre liflighet. Därmed sammanhängde äfven
hans vana att oförmedladt kasta sig öfver från ett
ämne till ett annat. Måhända fanns det i hans
väsende till och med en viss oro, som ibland ej var fri
från ett tycke af jäktande. Han var ej mycket böjd
att fasthålla och åt olika sidor utveckla en tankegång
— en egenhet, som ej sällan torde finnas hos lifliga,
högt begåfvade personer — utan kastade sig gärna,
såsom nyss nämndes, tvärt in på andra ämnen,
åtminstone tycktes det så, eftersom man ofta ej märkte
de egendomliga mellanlederna.
Sålunda växlade han äfven ofta sysselsättning,
men utan sådan beträddes han aldrig: ostörd, stilla
kontemplation utgjorde ej hans skaplynne. Därför
såg man honom vanligen ej långa timmar i sänder
vid bok eller mikroskop, utan tvärt var han uti i
parken med hacka eller trädgårdssax, eller mötte man
honom i någon aflägsen stadsdel, stadd i »ärenden»,
görande hastiga besök hos bekanta, alltid raskt gående,
hälsande hvar minut, ofta styrande öfver gatan för
att säga ett ord till någon mötande bekant eller någon
handtverkare. Troligen hade han äfven märkt, att
hans hälsa ej fann sig väl af mycket stillasittande.
Dissekanter, som togo fri måndag och försummade
anatomisalen, hade därför stora utsikter att stöta på
honom och af honom ertappas — han syntes dem då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
