Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Akten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yngva.
Då är han också troligen mycket fördomsfri?
ÄLLAN dröjande.
Fördomsfri–? Nej, det är han just inte. Ser du,
lians hedersbegrepp äro så utpreglade, för honom är
det rätta rätt så utan alla inskränkningar, att han mot
sin vilja blir sträng, ja, mycket sträng ibland. Men
det gör ingenting. Jag tål vid korta tyglar — så
mycket du vet det — nota bene, när handen, som
håller dem, Ur god. Kysser Yngvas hand.
Yngva.
Tror du, att hun skall anse mig värd, jag menar
mig personligen värd, att bli haus sonhustru?
Allan.
I alla afseenden värd, lilla fästmö. Jag önskar
bara . . .
Yngva.
livad då?
Allan.
Jo, att han inte så der bokstafligt förälskat sig i
tanken på ett giftermål mellan mig och min kusin. Men
det kommer nog att gå bra. Ilan sätter visst börd
högt, men heder högre, och kan det väl finnas något
hederligare än en enka, som försörjer sitt barn.
\ NQVA vänder bort hufmulet.
Ilur känner du till våra familjeförhållanden?
Allan.
Åli, källan är inte långt borta. Doktor Sanden,
vår gemensamma vän, hade skrifvit till sin syster, hans
syster . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
