- Project Runeberg -  Ensam : Skådespel i tre akter /
64

(1886) [MARC] [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Akten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det märkte jag snart, men så knusslade hon inte med
sin sjelfuppoffring i stället. Man visste just ingenting
om henne, annat än att hon bodde hos ett troll till
gammal mamsell, som rådde om det här huset och var
hennes moster för resten, lin dag blef jag hitkallad
som läkare — mamsellen hade förätit sig på rotmos —
och då återsåg jag Edlin, för det var lion. Se’n dess
har jag lärt värdera henne allt mer och mer. Hon
förde ett hundlif hos mostern, en girig markatta, men
for att få behålla barnet hos sig — jag har, inom
parentes sagdt, aldrig sett någon mor vara så galen i sin
unge som hon är i sin — höll hon till godo med hvad
som helst, släpade, svalt och arbetade, så det var skam
åt det. Du ska’ likväl inte tro, att hon var något
helgon. Fan ock, det är man sällan vid några och
tjugu år. Osäker och inåtvänd, trotsig och häftig, hade
det kunnat gå rakt åt fanders, men här just börjar det
intressanta. Hur hon uppfostrade sig sjelf, hur hon
renade och sofrade, så att bara det bästa skulle stanna
qvar åt barnet. Det högsta, bara det högsta var godt
nog åt det, Gud bevars — och så blef hon opraktisk
i stället, alldeles förbannadt. opraktisk. Hon såg sitt
barn i en nimbus och trodde, att alla andra gjorde pä
samma vis. Tackar jag! Verlden har sitt särskilda sätt
att uppfostra sådana der barn. Det har gjort mig
ursinnig ibland att se, hur — Nå, det der hör inte hit.
Så dog mostern. Hon fick ärfva. Hennes ställning
blef bättre, men — Ja, allt nog, Yngva behöfde komma»
ut litet bland folk, som inte kände henne, och så
skickade jag henne till min syster utan dopattest, eller om
du håller mycket noga på saken — med en falsk.
Der såg Allan och blef kär i henne. Nå, livad säger
du nu om äfventyrerskorna?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:59:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aaensam/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free