Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade Struensees förtrogne, hans skötevän Brandt, på grund af sina
personliga iakttagelser under den Holsteinska resan samma sommar,
dom-rarne åtskilliga närmare och icke mindre graverande uppgifter om det
fortsatta intima umgänget mellan drottningen och Struensee. Med
åberopande af Struensees förtroliga meddelanden omtalade Brandt också
den ”oenighet” som stundom egt rum dom emellan, och den svartsjuka
som Mathilde hyste mot andra qvinnor för Struensees skull.
Här må anmärkas, att, enligt en för predikanten Munter i
fängelset gjord bekännelse af Struensee, ”en vällustig bekantskap”
omedelbart bidragit till att draga denne från Altona till Köpenhamn —
således på en tid, då han svårligen ännu hade sett drottningen.
Hvil-ken denna bekantskap var, vet man ej med säkerhet. Man har gissat
på generallöjtnanten von Gählers hustru och kammarherrinnan fru von
Bulow, född grefvinna Danneskiold-Launvig — båda, enligt Reverdil
”qvinnor af ett mycket kändt galanteri”. Här må äfven nämnas
Struensees egendomliga förhållande till fru von Grabel, som visserligen
slutade genom dennas plötsliga död sommaren 1769, och hans förhållande
till en annan hofdam, med hvilken han hade en kärleksförbindelse
under den första tiden af sin vistelse vid hofvet, men som afskedades
under den Holsteinska resan. Denna hofdam var den i tvifvelaktigt rykte
stående fröken von Eyben, hvilken, såsom Reverdil berättar, uppfört
några scener af svartsjuka, emedan hon påstod sig ha vissa rättigheter
till Struensee. Då Struensee sedermera bekände för Munter, att han
”besegrat äfven vältänkande fruntimmer”, att han ”varit en farlig
förförare”, och att ”nästan ingen, som han vågade sig på, var i stånd att
i längden motstå honom”, kunna vi icke tvifla på hans passionerade
sin-lighet och hans lystnad att ständigt göra nya eröfringar. Att hans
förhållande till drottningen stundom blef honom besvärligt, kan man
redan läsa genom raderna. Stundom märkte äfven andra, hofvet nära
stående ögonvitnen, huru Struensee, under det att drottningen ansåg
honom förälskad och .helt och hållet sysselsatte sig med honom,
besvarade hennes blickar likgiltigt och nästan ovänligt. Hans hållning
sedermera i fängelset visar dock tydligast, huru vida skild han var från
att innerligt och hängifvet älska Mathilde, såsom hon i sjelfva verket
älskade honom. Hans samtal med Munter äro likaså påtagliga bevis
derför som hans samtal med Uldall.
Men så mycket mindre kan man hos Struensee ignorera den
andra sidan af hans förhållande till drottningen, den politiska beräknin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
