Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för ofta ilöden, livilken lian dock på samma gång fruktade. Ilans
tillstånd liade gradvis försämrats ända till obotlighet, om han än liade
sina ljnsa ögonblick, då han ”med uppflammande intelligens” kunde
blifva likasom herre öfver sig sjelf och då ingen skulle ha kunnat tvifla
på hans förstånd. Den, som då för första gången såg och hörde honom,
kunde visserligen blifva i hög grad öfverraskad af hans sporadiska
in-sigter så vål som al hans fina anmärkningar. Några samtida
berättare hänvisa bland annat äfven på, huru den själssjuke monarken vid
vissa tillfällen, i synnerhet vid mottagandet af främmande sändebud
vid de offentliga audienser, som ännu stundom ega rum, kunde föra
ett oklanderligt, som det syntes alls icke på förhand instuderadt
samtal, men huru han redan i nästa ögonblick plägade kasta ifrån sig
majestätets motvilligt burna mask och å nyo hängifva sig åt de galnaste
nycker. Åfven i en mycket senare tid, då han i intellektuelt hänseende
sjunkit mycket djupare, kunde han då och då genom träffande uttryck
eller sarkastiska infall sätta till och med de invigde i förvåning.
Långt ifrån att anse sig misshandlad af Struensee, visade sig
Kristian ännu såsom förut mycket nöjd med honom. Äfven drottningen
gjorde ju enligt Struensees råd honom i det yttre till viljes i allt.
Struensee sjelf kunde fordra hvad han ville; konungen afslog honom
ingenting och lät af honom på ett exempellöst sätt imponera på sig.
Men en sak såg Kristian fullkomligt klart — klart och likgiltigt på
samma gång — kränkandet af sin husliga ära.
Kristians tidigare, ständiga utsväfningar hade bidragit till det
ständiga försämrandet af hans tillstånd. Men just genom denna
försämring, genom hans andliga och kroppsliga förslappning hade redan
[ vid hans återkomst från den stora resan till London och Paris i
början af 17G9 en gräns blifvit satt för dessa utsväfningar. Om Kristians
rmåttlösa passion för qvinnor” var derför sedan denna tidpunkt icke
mera fråga. Patologiskt märkvärdig blef deremot en annan
omstän-I dighet, på livilken Reverdil anför följande exempel: ”Dessutom var
han vida skild från all svartsjuka. Han har två gånger talat med mig
om det, som hos hvarje annan man skulle ha väckt svartsjuka. En
gång sade han till mig, att Struensee var drottningens sigisbée. En
annan gång frågade han mig, om jag trodde, att konungen af
Preussen låg hos drottning Mathilde. Men hvem är då konungen af
Preussen? sade jag till honom. — Det är Struensee. Detta sätt att beteckna
favoriten lät mig förstå, i livilken hög grad denne imponerade på ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>