- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
53

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mäktiga sig kronan. Så orimliga fin dessa rykten voro, fnnno de dock
ett bedrötligt oko i hyddorna såväl som i palatsen. Danmarks hela
framtid tycktes stå på spel.

Pamfletter och paskiller af en pöbelaktig djerfhet, utan
namn-gifven författare och boktryckare, cirkulerade vida omkring i landet.
Anonyma hotelsebref, fulla af smädelser, flögo hem till de båda
gref-varne. I synnerhet erhöll Brandt sådana. Ännu stod det i hans makt,
hette det, att befria konungen nr den ovärdige usurpatorns händer;
gjorde han det icke, så skulle han sjelf, likasom denne, förr eller
senare fö plikta derför med sitt hufvnd. Märkvärdigast bland dessa
hotelsebref äro de sedermera i en separatupplaga utkomna ”Brefven af en
onämnd till Enevold Brandt”, hvilka upptäcktes i den brefväska, som
denne ständigt bar på sig.

Brandt, som annars utmärkte sig genom sitt lättsinne, varnade —
då nu hans farhågor blifvit väckta och han tyngre än förr kände sig
tryckt af sin ogen ställning — jemte några ärliga, uppriktiga män
Struensee. ”Gifve Gud — utropade han — att vi aldrig lärt känna
hofvet!” Men likasom med ett olympiskt lugn stod ministern der,
föraktande alla varningar och alla smädelser, med utseendet af ”ädel
oför-skräckthet”; oron skulle lägga sig, menade han; han förtjenade icke
detta allmänna hat; derför måste han visa sig indifferent deremot.
Han åberopade sig på renheten i sina afsigter för det allmänna bästa;
denna skulle tjena honom till sköld; han skulle icke låta störa sig i
sina reformer.

Oupphörligt sysselsatt med nya planer och beslut, tycktes han
vara den ende man i staten, som icke märkte den antågande stormen.
Marken svigtade under hans fötter; han vandrade vid randen af en
af-grund; han såg det icke eller ville icke se det.

Verkliga förhållandet var dock, att en djup förstämdhet fattat
honom sjelf. Genom sin omfattande verksamhet hade han hoppats att
jemte sin storhet äfven grundlägga sin egen lycka; men nu tyckte äfven
han sig erfara gudarnes afund. Faran klappade för hårdt på hans
dörr, för att han icke skulle ha hört henne, men hans äregirighet bjöd
honom att trotsa henne. Allraminst nu trodde han sig böra draga
sig tillbaka eller ens uppgifva någonting, som syntes honom nyttigt
för staten. Han ville synas och vara modigare, än han verkligen var.
Ett ögonblick nalkades, då man tyckte sig se honom bäfva — sakerna
närmade sig till en katastrof.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free