- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
56

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allt, hvad denne fordrade af honom. Äfven för Reverdil — denne om
Struensee fritt och sjelfständigt dömande hofman — hade Brandt i
hufvndsaken förrådt sin plan, visserligen först sedan denna genom de
andras afböjande svar misslyckats.

Det var Brandts förbannelse, att han, en gång fastkedjad vid
Struensee, icke hade kraft att slita sig lös och ovilkorligen mer och
mer invecklade sig; ödet sjelft tycktes ha så bestämt. En mulen
novemberdag uppstod af en händelse vid hofvet ett förargligt uppträde,
som för framtiden lät honom framstå i samma fördömelse som
Struensee. I ett litet sällskap, hvan båda grefvarne befunno sig, satt
såsom vanligt äfven denna dag konung Kristian utan att taga del i
samtalet, slö och mumlande för sig sjelf vid sin gemåls frukostbord.
Plötsligen höjde han, vänd till Brandt, sin röst och sade: ”jag skall ge
er ett kok stryk! jag talar till er, herr grefve, förstår ni?” Redan
sedan någon tid hade Brandt, som alltför litet förstod att dölja sin
motvilja för sin dagliga sysselsättning med den sinnessjuke monarken,
blifvit obehaglig för denne. Hvad som förut blifvit sagdt angående
grundlösheten af ryktena om konugens misshandling utesluter icke,
att Brandts uppförande emot honom, ännu mera än Struensees, ofta
var mycket hänsynslöst, ja för allmänhetens ögon kunde synas
vanvördigt. Men ett sådant tilltal, som det konungen nu riktade till honom,
hade han icke provocerat. Han fann sin ära såsom adelsman kränkt,
och efter taffelns slut kom han öfverens med drottningen och
Struensee om, att konungen måste ha en lexa.

Struensee sade konungen öppet, att Brandt såsom adelsman skulle
komma att fordra upprättelse af honom. Den xträtlystne konungen
svarade: Brandt är en pultron, som icke eger mod. Redan förut hade
han flere gånger sagt till Brandt, att han skulle slå ihjäl honom, om
han icke visste, att han var en pultron. Ihågkommande detta och
derigenom tydligen retad till det yttersta, följde Brandt den olycklige
till hans gemak, igenreglade dörrarne bakom sig, fordrade upprättelse
och öfverlemnade valet af vapen åt konungen. Då denne bestämde sig
för en duell med knytnäfvarne, glömde sig Brandt i sin vrede ända
derhän, att han utan barmhertighet öfverföll honom, grep honom vid
halsen, trängde honom mot väggen, öfverhopade honom med skällsord
och hotelser och derjemte såsom den ojemförligt starkare började slå
honom ända till dess konungen, vridande sig af smärta och dödligt
förskräckt, på det bevekligaste bad om försköning. ”Detta var bra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free