- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
80

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heller missräknat sig i detta hänseende. Om Struensee ännu hyste
något hopp, så var detta otvifvelaktigt bygdt på drottningens djupare,
obetingade, orubbliga förtroende och på hennes lagliga oantastlighet.

Då man yppade för honom, att hans beskyddarinna likaledes var
häktad, förlorade han med ens den sista återstoden af fasthet. Han
vacklade, brast i tårar och beklagade det missöde, han hade, att välta
skam och olycka öfver personer, som för honom voro de käraste i lifvet.
Han kände hela sin svaghet; han var helt förvirrad och bad att blifva
återförd till fängelset. Men hans domare, långt i fråga att låta
detta segerbådande ögonblick gå sig ur händerna, satte nu först
riktigt åt honom. Hans kraft var nu bruten; han förrådde drottningen
och uttalade dermed sin egen dödsdom. Hans första bekännelse följde
på frågan, om förtroligheten mellan drottningen och honom hade gått
så långt, som den kan gå mellan tvänne personer af olika kön.
”Efter långvarig tvekan och sinnesrörelse svarade han, att han måste
bekänna, att han genom sitt uppförande komprometterat drottningens
rykte, att alla omständigheter voro i så hög grad graverande för
honom, att, om han också icke underhållit någon förbindelse af den
intimaste art med henne, dock skenet skulle fördöma honom. Ännu
sökte han för ett ögonblick genom dessa obestämda uttryck skilja
skenet från verkligheten. Men omedelbart derefter tillstod han vidare, att
tillfället och den naturliga svagheten hos fruntimmer — enligt en’
annan version ”den naturliga svagheten för fruntimmer” — voro svåra
att motstå. Han bad kommissionen att i betraktande af hans inre
rörelse och själstillstånd förskona honom från en utförligare erinring.*
I fängelset ville han samla sina tankar och aftorka sina tårar. Men
han hade redan sagt för mycket. Då sessionen var afslutad, ansågs
Struensee redan för fullkomligt öfverbevisad. En samtida ** anmärker:
”Att undgå bekännelsen var en omöjlighet för Struensee; de
samman-träfiande omständigheterna hade nödvändigtvis försvagat hans
ståndaktighet i olyckan, då han saknade det starkaste stödet, ett godt
samvete”. Om hans med rätta strängt klandrade och såsom den svåraste
förolämpning mot drottningen ansedda bekännelse, yttrar en annan
samtida ***, ehuru han ingalunda vill försvara den: ”För att döma

* Se referatet i Bangs anklagelseskrift.

** Charlotte Dorothea Biehl, Historiske Breve, Historisk Tidskrift
III, Band IV.

*’** Reverdil.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free