- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
102

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-den varit henne dyrbart, visade hon der i olyckans ensamhet, from och
inåtvänd, en värdighet och, återvinnande sin naturs ursprungliga
blidhet, en välgörenhet, som ända till denna dag bevarat henne i en ädel,
vemodig erinran. Att hon, den ömmaste moder, måste se sina barn
slitas från henne utan att någonsin få återse dem — denna sorg kunde
hon aldrig öfvervinna. Ett plötsligen uppdykande hopp att på nytt
förenas med dem genom en kontrarevolution, som, planlagd af några
missnöjde adelsmän, skulle ha återfört henne sjelf på danska tronen,
kunde hon visserligen för ett ögonblick omfatta med otålighet, med
feberaktig ifver — men endast för att, efter försvinnandet af detta
drömda hopp, blifva så mycket mera medveten af sin tröstlösa tillvaro
och längta efter en snar befrielse genom döden. Ofta. talade hon om
att hon ville dö, att hon ”gerna ville dö”, och redan våren 1775
förbarmade sig döden öfver den ännu icke tjugufyraåriga qvinnan. Att
hon skulle ha blifvit förgiftad, är blott en dikt.

Så slutade det drama, hvars hjeltinna hon varit. Den
högsinnade, kärleksfulla qvinnan kunde ha stått i historien såsom en af de
förträffligaste furstinnor, om icke ödet, som ej frågade efter hennes
hjerta, fastkedjat henne vid en af de ömkligaste furstar. Men äfven i
sin skuld höjde hon sig till en själsstorhet, en sjelfförsakelse, som
ställer henne högt öfver hela hennes omgifning och framför allt öfver den
man, som förrådt henne.

Struensee var visserligen ingen hjelte, ingen filosofisk och ingen
tragisk. Han strandade på den inre motsägelsen mellan sina höga
uppgifter och sin mot dem ej svarande personlighet. Stödda på skarp
iakttagelse, klart förstånd och stor beläsenhet, räckte hans teorier dock
icke till för att ersätta statsmannens praktiska erfarenhet. Medelst
hastiga ordonnanser, efter förut fattade idéer och färdiga slagord, trodde
han sig kunna reformera en nation, utan någon aning om
nödvändigheten af det sega och tysta, det intensivt mödosamma arbete, som låter
sina säkra frukter långsamt mogna, utan någon aning om en nations
ande och organism, dess moraliska medvetande och dess lidelser.
Be-herskande tronen, trodde han sig beherska staten — och herska ville
han efter Fredrik II:s af Preussen föredöme, hvilken sjelf blott
föraktade denne uppkomling. Han såg icke, att en lånad auktoritet icke
kunde ersätta en furstes ärfda, djupt rotade auktoritet, aldrig kunde
förskaffa honom en fullständig lydnad, om han än hade egt den
”in-sigtens diktatur”, som tillerkändes nämde kraftfulle konung. Att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free