Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att taga af, så gaf man karakterer och äretitlar, hvilkas glans sedan
måste vidmakthållas på konungens och statens bekostnad, hvarigenom
de värdigheter, som ursprungligen varit ämnade att utmärka
förtjensten, slutligen blefvo föraktliga till och med i allmogens ögon.
Landet var i skuld; de räntor, hvilka årligen gingo ur landet,
voro så stora och tryckande, att detta borde för vederbörande ha gjort
det till en skyldighet att iakttaga den strängaste sparsämhet. Men
i stället öste man ut pengar med båda händer, som om man hade
haft guldgrufvor, hvilka aldrig kunde uttömmas eller igenstoppas; ty
utom de omtalade gratialerna eller pensionerna, var kungens kassa det
ställe, dit hvar och en tog sin tillflykt för att låna stora summor, utan
att kunna ställa minsta säkerhet för dem och utan afseende på deras
behof, som begärde dem. Detta system blef så mycket förderfiigare,
som det icke var den sträfsamma idogheten, utan det skrytsamma
slöseriet, so,m understöddes. Man följde sin lust för prakt, man
slösade på alla håll, utan att tänka på hvarthän detta skulle leda. Utan*
att i ringaste mån förstå eller känna till handeln, vågade man stora
summor på aktier och fartyg i hopp att med ens och utan möda blifva
rik, och detta i den fulla tillförsigt, att om detta icke lyckades, skulle
man blifva hjelpt ur kungens kassa.
Enkedrottningen ombestyrde allt, förslösade statens penningar på
ett oförsvarligt sätt, utdelade afsked och bortgaf tjenster, utan att
statsrådet derom ens egde vetskap, mycket mindre’ dertill gifvit sitt
bifall. Sjelfva statsministrarne blefvo afskedade, när hon fann för godt,
oaktadt de förståndigaste och redligaste männen inom statsrådet satte
sig deremot. Detta skedde år 1780 med den förtjente grefve
Berns-torff, den yngre, den genom Struensees inflytande störtade Bernstorffs
brorson, hvilken 1773 blifvit statsminister och chef för
inrikesdepartementet. Han måste vid ett eller annat tillfälle ha ådragit sig
drottningens misshag. Af det ryska hofvets missnöje med grefven tog hon
sig anledning att aflägsna honom. Att hans aflägsnande icke var
någon nödvändighet, kan man se deraf, att geheimerådet Schack-Ratlau,
den ende man i statsrådet, hvilkens insigter och redlighet kunde
förliknas med Bernstorffs, var af en olika mening härom, med det
her-skande partiet. Enkedrottningen underrättade honom om hans afsked
genom ett bref, i hvilket hon försäkrade honom om sin personliga
vänskap och högaktning och tilläde: ”konungen skall belöna era outtrött-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
