Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga vara på, för att icke arfprinsen i sin förbittring skulle försöka
fräntaga honom deiu, enär han endast hade en hand att försvara sig
med, emedan han måste fasthålla konungen med den andra. Han
liado icke heller förr fått sina papper i säkerhet, än arfprinsen angrep
honom på nytt igen; men antingen har förbittringen gifvit prinsen en
öfvernaturlig styrka, eller ock har någon som varit tillstädes och på
grund af kronprinsens rörelse att gripa efter värjan fruktat för
följderna, om man dref honom till det yttersta, af denna orsak ansett
råd-ligt att o förmärk t komma honom till hjelp och passat ögonblicket
der-till så väl, att ingen biel’ det varse; ty med ens befann sig arfprinsen
långt ifrån sin brorson och i andra ändan af gemaket utan att veta,
hurn han kommit dit. Detta tillfälle begagnade konungen till att gå
in i sina rum. Inga föreställningar kunde bringa arfprinsen Fredrik
till öfvertygelse om, att den gjorda förändringen var af den högsta
nödvändighet och icke borde ha det minsta inflytande på det goda
förtroendet mellan den kungliga familjens medlemmar.
Grefve Kristian Eeventlow ville meddela enkedrottningen den
gjorda förändringen; men hon blef härvid nästan rasande. Hon var
alldeles utom sig. Ileventlow kastade sig på knä för henne, besvor
henne vid allt, som var henne heligt och kärt, att sansa sig, och
förestälde henne, att kabinettets afskaffande var det bästa medlet att
förebygga all öfverrumpling och hindra att konungens namn och
myndighet missbrukades. Men härigenom göt han blott olja i elden; hon
upptog denna förklaring såsom en mot henne riktad förebråelse, blef
mer och mer ursinnig, for ut i skällsord mot grefven och ville in till
konungen, kosta hvad det ville.
Enkedrottningen fick icke förr se kronprinsen, än hon öfveröste
honom med de bittraste förebråelser, kallade honom falsk och listig,
beskylde honom för att ha honung på läpparne och galla i hjertat
och frågade honom, om han ville taga lifvet af sin fader.
Allt hvad man sade för att blidka enkedrottningen och
arfprinsen gjorde icke den ringaste verkan; de upprepade ideligen hvad de
sagt nästan hundra gånger. Slutligen lät kronprinsen på Biilows råd
tillkalla Guldberg, hvilken lyckades någorlunda lugna dem.
För kommendanten, de båda gardenas chefer, öfverpresidenten,
polismästaren, stiftsamtmannen, de förste deputerade i departementen
och biskopen tillkännagaf prinsen derefter i konungens namn den
förändring, som skett med kabinettet, att alla kungliga befallningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
