- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
213

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i sina 1702 författade anteckningar — intriilladc ieke, och med
detsamma förföll uträkningen pil en ledigblifvande beskickning. Likväl
täcktes hans m;ij:t i sil miltto ihågkomma sina nådiga löften, att,
när danske kronprinsen, om sommaren 1784, satte sig vid styret,
utsågs jag, att uti detta märkvärdiga ögonblick gå till Danmark, i
egenskap af minister, med 4000 riksdalers traktamente, tills vidure,
nämligen till dess en beskickning med full lön blefve att tillgå. Denna
kommission var ganska hedrande fur mig, och konungens kallelse
der-till var författad uti de mest smickrande och nådigaste ordasätt. Jag
kunde ej annat, än med största tacknämlighet densamma emottaga;
men nödgades likväl föreställa omöjligheten, att komma ifrån
Petersburg, innan min skuld vore betald, och yrkade således i
underdånighet på verkställigheten at hans maj:ts äfven i detta afseende ett år förut
gifna knngl. löfte. Det dröjde föga, innan jag fick ett mycket
välkommet bref ifrån herr riksrådet grefve Creutz, med en inneliggande vexel
på 4000 riksdaler bko. Hans excellence underlät ej att göra gällande
värdet af denna ovanliga knngl. nåd, den likväl mitt hjerta opåmint
allra ömmast och mera än för mycket värderade.

Nu förlikade jag mig med mina kreditorer, reste min väg, och
anlände till Stockholm i slutet af oktober månad. Konungens acceuil
var då åter ganska nådig. Jag befaltes att komma till Gripsholm,
och fick nu jemväl den nåden att sitta vid konungens bord; dock
kanske mindre för det att jag var konungens minister, än såsom
kammar-junkare, en titel, som, utan någon min begäran eller förtjenst, blifvit
mig tillagd, straxt efter hans maj:ts återkomst till Stockholm från
Fre-drikshainn.

Men huru flat blef jag icke, när jag, uppgången till
statskontoret for att uttaga de mig tillkommande vanliga equipage- och
för-skottspenningarne, der fick höra, att jag dessa penningar redan
uppburit i den vexel mig blifvit tillsänd till Petersburg! Jag hoppades
först sådant vara ett missförstånd; men den illusionen blef mig snart
på grundligaste vis fråntagen, och när jag hos körningen sjelf i
underdånighet förestälde, icke allenast det oväntade af denna procedé, utan
ock omöjligheten för mig, att med tomma händer fara till Danmark,
fick jag detta svaret: ”Pour le moment, je ne vois pas de possibilité
å vous aider; mais tachez de vous arranger, et, plus avant, je vous
de-dommagerai’1. Så lydde konungens egna ord; men ända till denna
stund då jag detta skrifver, har jag aldrig fått en styfver till min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free