- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
228

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och drefvo otidigheten så långt att de lemnade konungen alldeles på egen
hand, som var nog svag att beklaga sig deröfver inför främmande, men
utan att näpsa dem sjelfva. Jag vet ej om af denna anledning något
uppträde förefallit emellan konungen och herrarne af dess följe, men
följande anekdot har grefve Bernstorff förtrott mig, som åter blifvit
honom meddelad utaf enkedrottningen:

Det var den 9 november, då konungen, för motvinds skull,
nödgades vända tillbaka till Fredensborg. De der närvarande ledamöterne
af kungl. danska familjen bemödade sig att göra tiden så kort som
möjligt, och dagen gick ändtligen till ända.

Om natten, eller rättare sagdt följande morgon, emellan 4 och
5, kommer konungen, med håret i vädret och förtviflan i sin uppsyn,
in uti drottningens sängkammare, som, vaknande af förskräckelse,
genast ropade: ”Sire! qu’y a-t-il? — Madame, je suis le plus
malheureux des hommes: plaignez moi! je ne suis entouré que de traîtres.
Vous avez vu comme il m’ont traité hiér; sachez que je ne suis pas
sur de ma vie avec eux,” var konungens svar, hvilket snart
förvandlade drottningens häpenhet uti det ömmaste deltagande. Hon bjöd
till att sakta konungens upprörda sinne, och småningom gick hela
skrämseln öfver. Konungen gick tillbaka uti sin säng, och, när dagen
kom, var han vid sitt vanliga muntra lynne, likasom morgonscenen
aldrig egt rum.

Denna händelse, när jag först fick veta den, oroade mig ganska
mycket; sedermera har jag bjudit till att uppleta anledningarne och
sammanhanget dermed, och slutligen har jag stannat uti den tanken,
att alltihop var en tillställning, gjord af hans maj:t med fullt uppsåt
och i afsigt att svärta sitt hoffolk, samt genom dem, hela svenska
folket, för att såmedelst bereda sig en slags justifikation för de ting, han
hade i sinnet att framdeles utföra. Konungen var säker, att
anekdoten snart skulle komma omkring inom en viss krets. Den kunde
endast få tvänne uttydningar: antingen, att konungen verkligen var
förrådd utaf de sina, eller att åtminstone hans imagination oroade
honom med denna ohyggliga föreställning. Uti båda dessa fall skulle han
tros olycklig, beklagas, samt en dag ursäktas. Detta ändamål har ej
heller slagit honom felt. Sjelfva grefve Bernstorff, som kort derefter fick
se tusen underligheter utaf hans maj:t, för att ej säga
vederstyggligheter, sade mig ännu sista gången jag talte vid honom: ”quel
dommage, qu’un prince, doué de si rares talents, en fasse un si mauvais

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free