Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
usage! niais c’est lui même, qu’il faut plaindre le plus, car,
certainement, co n’est pas par inclination, qu’il en agit ainsi. Je tiens son
coeur excellent, mais c’est l’ardeur de son imagination, sujette à de
terribles derèglemens, qui entraine son coeur et le précipité dans des
faux pas, d’où, ensuite, il ne saurait se tirer,Tqu’enjfoulant tous les
principes de sagesse, et même de vertu”.
Lfisaren finner nogsamt att jag ej kunnat motsäga denna en
hederlig mans enda sannolika apologi för den konung jag tjente; men
eljest är jag beklagligen alltför förvissad, att konungens lijerta var
äf-ven sa svart, som lians förstånd oredigt, och lians imagination
de-reglerad.
Samma dag verkstäldes slutligen öfverresan till Sverige, dit
kronprinsen var följaktig, och dä, för honom och general Huth blefvo
upp-vista alla platser och ritningar af Landskrona lastning, den de
dessutom togo i ögonsigte. Prinsen återvände till Köpenhamn; men
konungen stannade tills vidare qvar uti Helsingborg.
Jag hade skilt mig ifrån konungen redan på Fredensborg, ett
par timmar efter återkomsten ifrån det misslyckade försöket att
passera sundet. Min närvaro uti Köpenhamn var nödvändig, såväl för
konungens angelägenheter, som för mina enskilda, alldenstund jag nu
der-städes skulle qvarstanna tillika med baron Sprengtporten, som nu mera,
utan någon vidare forme de procès, blifvit utsedd att nämnas
ambassadör, dock utan lön för ambassadören och utan reciprocitet för
konungen. När jag frågade hans maj:t huru hans värdighet kunde härmed
förenas, fick jag det svar: ”toutes les grandes cours de l’Europe font
de même. Du reste, je suis sur, que ceci donnera de l’ombrage à la
Russie, et c’est tout ce qu’il me faut.”
För mig var det alltid en både kinkig och besvärlig kommission,
att bredvid baron Sprengtporten skola residera uti Köpenhamn.
Konungens afsigt var, att ambassadören endast skulle representera, och
jag göra affärerna, hvilken afsigt på intet vis doldes; men mig
tycktes, att denna embetesfördelning var så litet hedrande för den äldre
tjenaren, att jag gjorde allt mitt till för att åtminstone sauvera
appe-rencerna. I början var ambassadören, såsom naturligt är, ganska
missnöjd med min åtgärd; men, när han lärde känna mig, och jag sedan
fick i gäng alla mina små anstalter att tranquillisera hans billiga
egen-käilek, blefvo vi mycket goda vänner. Jag tror mig hafva förvärfvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
