Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans högakning, och jag skall aldrig glömma den erkänsla, jag är
honom skyldig, för hans mig visade både höflighet och förtroende.
Straxt, första dagen konungen var kommen till Fredensborg,
ut-nämdes och dubbades arfprins Fredrik till Serafimerriddare. Jag hade
ej varit närvarande, och visste icke ens utaf hela händelsen. Andra
morgonen behagade konungen berätta mig den, med följande anekdot:
Konungen. Vet ni min aventure i går afton med Sprengtporten?
Jag. Nej, ers maj:t.
Konungen. För att säga honom någonting, frågade jag om han
visste la nouvelle du jour, nämligen att jag gjort en Serafimerriddare?
Kan ni tro, att gubben inbillade sig, att det var han sjelf? Han ända
till och med tackade mig.
Jag. Jag hoppas, ers maj:t lärer ej hafva dementerat hans
förtroende, som synes mig vara ganska väl grundadt, icke allenast i
af-seende på ers maj:ts nåd, utan ock i anseende till baron
Sprengtpor-tens ålder och hans nya värdighet.
Konungen. Men Gud bevars! inte lärer jag utnämna någon af
mina undersåtare utom i ordenskapitlet i Stockholm. Men vet ni huru
jag kom ifrån saken?
Jag. Nej, ers maj:t.
Konungen. Jag låtsade ej förstå gubbens mening, och dervid
blef det. Jag skall säga er, att när man ej har lust att bevilja en
sak, och man ej heller rent utaf vill afslå henne, måste man alltid
ställa sig, såsom man ej visste att den åstundas. Jag har ofta dragit
mig utur affären med den konsten.
Sådana drag synas mig vara karakteristiska, och endast sådana
har jag velat anföra, förutom dem, som höra till sjelfva tråden af
händelserna.
Ännu på Fredensborg sade mig konungen, att han, straxt efter
ankomsten på svensk botten, ämnade skicka en kavaljer till danska
hofvet att komplimentera detsamma. Jag kunde gissa, att det skulle
blifva baron Armfelt; men ej hans hemliga ärende.
Denna baron lärde jag allra först känna uti Petersburg 1779, då
han en tid vistades der, tillika med sedermera ryske generalen
Sprengtporten. Han tycktes då vara en hygglig yngling, och som jag å min
sida visade honom alla de goda tjenster, som af honom behöfvas och
af mig åstadkommas kunde, uppkom deraf oss emellan en liaison, som
ännu genom bref fortsattes, sedan baron Armfelt lemnat Petersburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
