- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
231

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans sista bref var ifrån Berlin. Sedermera hörde jag ej utaf honom,
förr fin vi råkades uti Tavastehns år 1783, då han redan var en högt
nppsuten favorit. Vår gamla vänskap kunde då ej mera ega rum,
men han visade mig åtminstone all ntvärtes höflighet, och det var
numera allt, livad jag af honom åstundade. Uti Lovisa fick jag
sedermera konungens befallning rörande hans dekoration; den efterkom jag,
så långt som konungens värdighet medgaf och sjelfva saken var
möjlig. Och detta är all den kommunikation jag haft med baron
Arm-felt, till dess han nu återkom till Köpenhamn. Aldrig hade jag
begärt något af honom, och endast för att ej manquera emot konungen
gjorde jag honom visit med kort, när jag någon gång var uti
Stockholm, som dock aldrig betaltes, enligt den af herrarne vid svenska
hofvet antagna höflighetsregeln.

Han steg utaf uti baron Sprengtportens hus och, för att vara så
mycket säkrare att blifva välkommen, förde han med sig sjelfva
am-bassadörskreditivet, åtföljdt af ett konungens handbref till den nye
ambassadören och ett annat till statsministern grefve Bernstorff, uti
hvilket senare väl omtaltes ambassadörskapet, men som dock mest
gick derpå ut, att underrätta grefve Bernstorff, det konungen hade sitt
egentliga förtroende till mig, samt önskade att grefven äfvenledes ville
gifva mig sitt förtroende oinskränkt tillbaka.

Baron Armfelt träffade oss vid middagsbordet. Straxt efter
måltiden, utan vidare komplimenter, hvilka längesedan gått uti ständigt
aftagande emellan denne gunstling och mig, företog han sitt ärende
med mig på följande besynnerliga vis:

Baron Armfelt. J’ai beaucoup de choses agreables à vous dire
de la part du roi, et il n’aurait pas manqué de me donner une lettre
pour vous, s’il n’avait pas été si accablé d’écritures.

J(if/. S. M. n’a pas coutume de m’ecrire, que lorsque c’est pour
son service. Elle n’aura pas eu, cette fois ci, des ordres à me donner.
Or, il me suffit d’apprendre, qu’elle se porte bien.

Baron Armfelt. Ja — men är icke det förbannadt, att kungen
aldrig kan fil ur sitt hufvud att kasta på mig en utländsk orden?

Jag. Jag skulle tro, att ingen bättre än ni, min baron, skulle
kunna bringa hans maj:t ifrån den tanken, i fall den af er misstyckes.

Baron A. Jag svär, att jag icke en gång, utan tusende gånger,
bedt att få slippa. Ni måste också sjelf finna, att jag vore mycket
mera belåten med svenska orden. Men det är nu en gång kungens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free