- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
236

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allierades fiende; och huru kunde konungen föreställa sig, att hans
allianspropositioner, under dessa omständigheter, skulle blifva antagna,
då de förut midt under fredens lugn, först af konungen sjelf och
sedan utaf mig (ty hans maj:t hade behagat att kort efter sin
återkomst till Stockholm tillsända mig en riktig fullmakt att negociera
alliansen) blifvit andragna, men af danska hofvet tvärt afslagna?

Med allt sådant skulle endast svenska folket förvillas och för
öfrigt frestas, om ett blindt öde tilläfventyrs torde narra Danmark åstad.

Det märkvärdigaste och sista försöket konungen gjort i denna
delen var detta: Medan danske kronprinsen ännu var qvar uti Norge
skref hans maj:t honom ett bref uti de mest pressanta termer, för att
förmå den unga herren att bryta med Ryssland. Härvid nyttjades nu
den aldrig tillförene framstälda bevekelsegrunden, att allianstraktaten
med Ryssland ej vore förbindande å kronprinsens sida, af den orsak,
att sjelfva innehållet deraf vore stridande emot Danmarks sanna
intresse, och att denna traktat blifvit afslutad under konungens dess herr
faders svagsinthet, utaf trolösa ministrar.

Skulle man tro, att konungen kunnat så alldeles glömma bort,
icke allenast ärans utan ock försigtighetens allmännaste regler? Jag
skall- här allenast tala om de senare. Grefve Bernstorff var en utaf
de så kallade trolösa ministrarne, som undertecknat alliansen.
Konungen visste, ty jag hade utan uppehör nämt det uti mina rapporter, att
kronprinsen aldrig gjorde ett enda steg uti politiska vägen, utan grefve
Bernstorffs råd, och ända till och med aldrig skref ett enda bref till
konungen, utan efter denne ministers koncept, hvilket jag vid så många
tillfällen med mina ögon sett. Huru var det då möjligt för konungen
att tro, det kronprinsen, stadd i Norge, nyss efter det började kriget,
bara för konungens vackra råds skull, skulle straxt underskrifva dess
förslag, utan att rådgöra med sin förste minister, som är tillika hans
förste vän? Huru förutsåg konungen icke, att brefvet skulle meddelas
grefve Bernstorff, och hvad verkan det således skulle göra? Af alla
brydsamheter, dem hans maj:t behagade förskaffa mig under sjelfva
underhandlingarne med danska hofvet, var denna den farligaste. Jag
lemnar åt läsaren urskiljningen att densamma appreciera, då jag
allenast skall nämna, att grefve Bernstorff har visat mig detta konungens
bref in originali, att det ej är möjligt att vara mera upprörd än han
det var, i synnerhet uti det hänseende, att konungen med den slags
auktoritet, som hans erfarenhet och ett namn utaf stor politikus gåfvo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free