- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
291

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tronkandidat. Han var ickc okunnig om de planer, som hystes af det
i Sverige herskande partiet, hvilket arbetade för hertigen af
Augusten-burg. Detta parti ansåg efter Finlands förlust Norges förvärfvande
nödvändigt till betryggande -af Sveriges vestra gränser, då den östra
gränsen var beröfvad sitt bålverk. Fredrik VI hade aldrig något
förtroende till hertigen af Augustenburg, och dennes handlingssätt—dådet
i anledning af tyska rikets upplösning gälde att ordna Holsteins
ställning till konungariket Danmark, — var egnadt att framkalla bilder från
den förflutna men icke aflägsna tid, då förbindelsen mellan Sverige och
Holstein-Kielska furstarne hotade Danmark med undergång. Dessa faror
kunde Fredrik VI afvärja endast genom att sjelf blifva Sveriges tronföljare.

Hoppet om att nå detta mål syntes icke heller alldeles
ogrun-iladt Fredrik VI var icke så lärd och vältalig som hertigen; men
han var också fri från dennes pedanteri och skolmästareväsen, som
svenskarne icke tyckte om, och han hade ett ypperligt naturligt
förstånd, en praktisk blick och ett ädelt och godt hjerta. Han var icke
bepröfvad fältherre; men han var dock en öfvad militär. Han kunde
icke lägga Norge under Sverige; men han kunde utan blodsutgjutelse
förena både Norge och Danmark med Sverige. Han kunde ändtligen
stödja sig på kejsar Napoleons mäktiga vänskap och rekommendation.
Kedan strax efter det att budskapet om Karl Augusts död kommit till
Paris, hade den dervarande svenske konsuln Signeul underrättat grefve
von Engeström om, att Napoleon önskade Fredrik VI vald till
tronföljare i Sverige, och på samma tid lästes i en halfofficiel fransk
tidning (Journal de 1’empire för den 17 juni 1810) en artikel, i
öfversätt-ning lydande som följer:

”Det olycksbringande slag, som i Sverige drabbat en tapper och
begåfvad prins, kommer att nödvändiggöra sammankallandet af en
urtima riksdag derstädes. Emellertid kommer detta konungarikes
politiska hållning derigenom ej att undergå någon förändring. Man
förutser att svenska folkets röster ej komma att tilldelas andra prinsar
än de som hylla kontinentalsystemet. Utan tvifvel skall man komma
att å listan uppföra en oldenburgsk prins och en närboende konung,
som vid sista tronföljarevalet blef föredragen af provinserna Jemtland
och Dalarne framför den aflidne prinsen af Augustenburg. 1 alla
tider hafva engelsmännen fruktat föreningen af de tre skandinaviska
kronorna, emedan de veta att den omedelbara följden af Östersjöns
stängande skulle blifva ett anfallskrig i Nordsjön och beständig oro för Skot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aaeuhof/1/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free