- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
305

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af ärendena skulle blifva oundvikligt ocli af den beskaffenhet att livad
ständerna började i Gefle borde understödjas af hufvudstaden; att han
var öfverens med öfverstelöjtnant Lilljehorn, som dä var chef för första
gardesregementet i Stockholm, om livad som i militäriskt afsoende
borde ske; att han hade hela förtroendet och hela korrespondensen;
att han häruti också delvis förtrott sig till den major af artilleriet,
som dä hade expeditionen, men som denne och Lilljehorn icke voro
lierade och öfverstelöjtnanten framför allt icke stod på någon
förtrolig fot med artilleristaben, så önskade generalen, att jag såsom lierad
både med Lilljehorn och med artilleristabens officerare, skulle begagna
mig af det inflytande, jag kunde hafva, för att vara Lilljehorn
behjelp-lig i den mellan honom och generalen aftalade planen, som var mig
obekant. Lilljehorn, inviterad till samma middag, hjelpte generalen
att öfvertala mig. Tayer de sa pcrsonnc, hade varit en af de första
militära regler, jag hade lärt, och jag hade alltid klandrat dem, som
talade och skreko, men slogo till reträtt, när det gäl de att visa sin
tro med sina gerningar, jag tyckte dcrför, att livad man begärde af
mig: att afstå från min resa och stanna i Stockholm, var en
hedersskuld, jag hade att betala, och följaktligen stannade jag. —
Depescherna ankommo visserligen ganska regelbundet från riksdagen, men
voro så obetydliga och tråkiga, att de voro långt mera egnade att
af-kyla all partianda och entusiasm än att underhålla dem. Det
intressantaste af hela riksdagen var det, att den fick ett så hastigt slut.
Ännu innan afslutningsceremonierna voro till ända, ankom redan en
stor del riksdagsmän, bland dessa grefve Adolf Ribbing \ Denne unge
man var föreningslänken mellan konspirationen mot konungen och
re-volutionspartiet; dock hade han — så vidt jag vet — ingen aktiv del
i sjelfva katastrofen. Jag vet väl, att man velat utsprida, att han var
en af hufvudmännen, men jag vet också, att hofpartiet gjorde allt livad
det kunde för att göra honom förhatlig, eftersom han bland alla de
unga riksdagstalarne var den talangfullaste och konseqventaste. Blott
en olycklig tillfällighet, blott en bal hos Horn, förde honom i denna
olycksaliga affar, utan hvilken han onekligen skulle kommit att spela
en stor roll i sitt fädernesland, ty af alla offren för denna olyckliga
16 mars är han — efter min öfvertygelse — den enda verkliga
förlusten för Sverige, och sällan frambringar naturen något så fullkom-

* Om Ribbing ji.*mior "Ur Sv. hofvets och aristokr. lif ’, ijerde bandet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aaeuhof/1/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free