- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
317

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dinaviens krona, kan sjelf icke önska att se don svenska nationen
un-derkufvad. Ilans ocli svenska nationens samfålda intresse är det, att
hålla krigets ödelflggelser utanför Skandinaviens gränser, att spara
skandinaviskt blod, att afvända att Skandinaviens hjelpmedel förtäras af
f rä in ni a n d e krigsliä rar.

Sverige, vid att lasta sin krona pä Fredrik VI:s hufvud, vunne
alltså icke allenast att undgå de olyckor, livarmed det hotas, men
också en rik skörd af fördelar; ty ju mera utvidgad verkekrets en
in-dnstriös nation får, desto flera medel till välmakt erhåller den. Den
na-tionela verksamheten, alla näringar, konster och vetenskaper få
ettmång-dubbladt lif genom att förenas med Danmarks och Norges. Skärom
blott denna tanke från allt bogrepp om eröfring från den ena och om
underkufning från den andra sidan; och visserligen framvisar denna
tanke en produkt af de största fördelar*.”

Så långt luftballongspolitiken. Till Gyllembourg återkomma vi
i ett följande kapitel, sedan vi, till en del genom utdrag ur hittills
otryckta källor, visat, huru Fredrik VI förhöll sig ännu 1810.

Dock skola vi först återknyta berättelsetråden, der vi lemnade
densamma vid inledningen till episoden med Gyllembourg.

Anhängarne af den augustenburgska kandidaturen insågo nu, att
man genast och bestämdt måste erbjuda hertigen tronföljden, innan
nägon befarad napoleonsk rekommendation för någon annan kandidat
trädde emellan. Karl Augusts forne adjutant, öfverstlöjtnant Holst,
skickades till hertigen (på hans dåvarande vistelseort Graasteen), med
ett bref från Karl XIII, af den 10 juli, hvari denne förklarade, att han
ämnade föreslA honom till tronföljare, att kejsar Napoleon hade gillat
delta, och att man derför önskade hertigens samtycke dertill.

Men knappast hade Holst lemnat Stockholm, förrän det inom de
högre kretsarne derstädes redan började blåsa en annan vind.
Wetter-stedt yrkade, att man äfven skulle sända en svensk till Augustenburg
och icke anförtro ett så vigtigt ärende endast åt en främling. Han
önskade att man måtte sända von Platen. Resultatet blef att Wetter*
stedts vän, kammarherre Silfverstolpe, skulle afsändas för att fortsätta de
af Holst inledda underhandlingarna. Den 14 juli afreste Silfverstolpe
med ett bref till hertigen, men utan tvifvel snarare för alt afråda honom
från att antaga tillbudet, än för att uppmana honom att göra det.

* Som läsaren lätt finner, företer aktstycket vissa sprakliga egenheter,
dem vi dock icke ansett oss böra rätta.

Frän Europas hetf. ’21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free