- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
353

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

delade Mörner sin van Signeul det förslag lian uppgjort: lian omtalade
det parti, hvilket i Sverige var för prinsen, men livilket i
verkligheten ioko fans der ännu. Signeul var af en rädd karakter. Som
tjen-steinan var han obetydlig: han hade aldrig varit annat än
handsekreterare hos baron Stael, svensk minister i Paris, gemål till den
verlds-berömda författarinnan, och svensk konsul i Paris, der ingenting är
att göra. En overksamhet låg dessutom i hans lynne, och en
lång-«fimliet i hans arbete. Endast derigenom, att han bidragit till valet
af Ponte Corvo till kronprins, har hans namn blifvit nämdt och
derigenom fick han afven en sinekur i Hamburg. Genom mångårig vistelse
i Frankrike var han emellertid fullständig fransman och uttryckte sig
med en lätthet, med en elegans deri, soin hade han varit infödd. Af
>vrnska kabinettet i Gustaf Adolfs tid var han nyttjad, ehuru hans
jakobinska tänkesätt ej kunde vara behagliga för detsamma, och allra
minst för baron Ehrenheim, som hatade dessa mera än döden. Att
standa tillrätta för desamma kallades han ock en dag till Stockholm:
alla, till och med han sjelf, trodde att han var förlorad. Seende
honom skarpt i ögonen, frågade f. d. konungen, oili det var sant, att
han hyllade frihetens giftiga läror. I detta vigtiga ögonblick af sitt
lif förnekade Signeul sig icke sjelf, bekände för Gustaf Adolf livad
hans hjerta *i detta afseende tänkte, men förklarade att sådant aldrig
kunde inverka på hans handlingar hvarken såsom lydig undersåte eller
trogen embetsman. Denna öppenhjertighet behagade, och förunderligt
nog, Signeul blef icke blott bibehållen, utan erhöll en pension af 12,000
francs af den eljest högst hushållsaktige Gustaf Adolf och bibehöll sig
uti hans förtroende, med hvilken han, fördrifven från Paris af
Napoleon och flyktande till Schweitz, stod i egenhändig brefvexling. Sådan
var den man, som med Mörner verksamt bidrog till tronföljarevalet.
Vi hafva nämt att Signeul ej hade något politiskt mod, också ingick
han ej strax på Mörners förslag, utan först dagen efter, antingen för
att rådfråga prinsen af Ponte Corvo sjelf eller för att göra andra
vigtiga förfrågningar. Men från det Ögonblick han gaf Mörner sitt löfte,
var det egentligen han. som ledde den senares alla steg.

Genom Signeul hade prinsen af Ponte Corvo och Mörner d. 25
juni en sammankomst, deri den förre väl i början visade sig mycket
likgiltig för den höghet, hvartill den senare ville ämna honom, men
dock mot slutet af samtalet syntes benägen att köpa den med uppofi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free