- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
356

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ville förklara för kejsaren, att han med honom handlat med den
största uppriktighet, att om han hade känt ett parti för prinsen afPonte
Corvo, hade det varit det första han berättat, men att hari först
dagen -efter afskedsaudiensen fått känna Mörners demarche hos prinsen af
Ponte Corvo och det så kallade partiet, hvilket skulle vara för honom
i Sverige: att han väl kände svenska känslan för Frankrike, och
svenska administrationen för kejsaren, som kanske återverkat på håns
generaler, men att han dock ej trodde den basis, hvarpå Mörner grundat
sin opinion, nog determinerad för att förtjena ett stort anseende, med
hvad mera han kunde säga för att genom en längre konversation
utleta Cadores tanke i saken, men det var som att vinka åt en död.
Ministern var ändå mera tillbakadragen än vanligt, men följde Wrede
dock tvänne rum längre vid afskedstagandet än i vanliga fall.

Sedan Mörner förgäfves sökt att verksamt vinna Wredes biträde,
återstod ej annat än att efter öfverläggning med Signeul och prinsen
af Ponte Corvo skyndsamt återvända till Sverige. Det beslöts att vid
en viss tid från Paris afsända en kurir vid namn Fournier, som länge
varit bosatt i Göteborg som köpman, kände således Sverige, och som
skulle medbringa papper och förslag, hvilka på en gång gifvande
tillkänna prinsens längtan efter sin nordiska brud skulle antyda kejsarens
önskningar i detta afseende. Allt giek ut på att inbilla svenska
folket och dess regering att sådana kejserliga önskningar existerade, utan
att tillika blottställa sina yttranden på ett sätt, att de kommo för
kejsarens öron, som då lätt kunde oifentligen desavouera dem. Och detta
gjorde man i sanning med en fintlighet, värd framgång, och som ock
slutligen kröntes med den fullkomligaste seger. Då Mörner återkom
till Stockholm, skyndade han upp till sin blifvande svåger Wetterstedt
och meddelade honom allt hvad han i Paris uträttat, hvaröfver denne
blef högeligen förskräckt, samt skyndade med honom till slottet der
grefve v. Engeström var på sitt arbetsrum.

Vid meddelandet af livad Mörner, utan uppdrag, på eget bevåg
utfört i Paris, skiftade von Engeström ofta färg, kastande skarpa
blickar på Mörner; han hade svårt att hålla sin hetta från utbrott.
Wet-terstedts vaxbleka ansigtsdrag öfverdrogos af en rodnad, som antydde
hans förlägenhet. Härunder inträdde grefve Essen, som, seende af de
höga herrarnes upprörda sinnelag, att något utomordentligt var å farde
frågade efter orsaken. ”Berätta Mörner,” sade Engeström, och denne i
sin ifver återupprepade hvad han nyss omtalat. ”Pojke* voro Essens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free